Halvligger i sängen och dricker kaffe såhär innan skoldags. Om några minuter ska jag springa ner till Sara så vi kan sälla till skolan :D


Hejdå

Trots att jag är hemma kan jag inte rå för att må förjävligt vissa stunder.
Halva dagarna går jag och ler över att jag äntligen är hemma. Hemköp, Olles, lägenheten, Korrisen, skolan. Allt. Men andra stunder känns allt överjävligt och jag vill bara dra täcket över huvudet. Varför kan jag inte bara bestämma mig för en känsla? Bra, dåligt. Fine. Bara jag vet vad jag mår. För det här suger musten ur mig. Vara glad flrsta sekunden och ledsen nästa. Det är inte min stil att berätta hemligheter heller. Ingenting om någon annan, men nu finns det någon som vet för mycket om mig. Fan. TÄCKE ÖVER HUVUD TACK

Yes.. så vart sista dagen på länge i Nässjö avklarad!
Men jag börjar med igår.

Mamma fyller snart femtio år gammal och ställde självklart till med storkalas, jag fick självklart agera slav.
Dagen bestod mest av att springa småärenden, skära sallad, fixa hår och sånt. Farmor var här och styrde med mat och allt. Hon är GRYM på mat. Mums.
Vid sextiden var det dags för folket att börja trilla in, jag fick leda folk på en tipsrunda om min kära mor. Lite för spännande.. Sen vart det käk och fler folk kom. Det var jäkligt kul att få träffa alla eftersom jag inte träffat knappt någon av dem sen länge tillbaka. Vissa var senast i påskas, andra var det år sen jag såg. Så det var kul! Dessutom är större delen av min släkt ganska superrolig när en öl eller sju kickar in, haha.

Det var lekar, tävlingar, sång, dans på stolar och sånt trevligt. Så det var väl kvällen i stora drag. Väldigt stora drag!



Baren så att säga.


Så välkommen till idag!
Det har varit en chill och trevlig sista dag i lilla Nässjö.
Har fixat brorsans byxor, umgåtts med familjen, käkat glass med lilsis, packat, kollat på Greek. Nu är jag precis hemkommen från Sarah. Jag och Amanda tog en raggar-hejdå-runda förbi Annelie och sen Sarah för att säga lite hejdå och så. Har varit mys att bara umgås lite.
Och min Amanda flyttar ju faktiskt till Örebro imorn och jag kunde inte vara mer glad för hennes skull. Jag vet hur sjukt bra jag fick det och hur mycket bra människor jag fått träffa och hur mycket jag lärt mig om både mig själv och livet. Sjukt många och i den meningen. HÄÄ.

Nu ska jag sova. Tåget till Tranås går vid 09.12 imorn, där blir jag upphämtad av farmor som kör mig hem till min bästastebästa sambo-Sara. Underbaaaaaart! På tisdag är vi i Övik och jag får träffa alla mina fina igen. Tre månader är alldeles för lång tid att vara borta. Ni är bäst!!



Långt inlägg nu, men jag måste väl kompensera för alla mina korta inlägg när jag väl har något vettigt att berätta om.

PUSSSSSSSSSSSS

Haft en trevlig kväll, info imorn - puss

Fy fan vad jag hatar min kropp ibland. Typ som nu ungefär. Ligger i sängen och vill skrika för att allt gör så ont. Jag hade fan gett i princip vad som helst för en normal kropp just nu. En kropp som inte smärtar i varenda led så fort jag rört mig, en kropp som inte blir torr samt en kropp som inte känns som att 120000000000 myror kryper över den. Jobbigt :'( Helt OK kväll. Tack Natta och andra!

Nu blev det nog lite knas i förra inlägget, men sis sa att det skulle fungera med blogg.se på HTC, och visst gör det det om man bara byter redigerare!! Puss på dig

Har skaffat en ny blogg på blogger.com nu för att kunna blogga direkt från min kära lilla Desire. Men jag vet fan inte om det är värt det. Jag är alldeles för lat att hålla på med design och skit igen.. HMMMM. Byta eller icke byta ?

Den senaste veckan har jag lyssnat på Radiohead's Creep i princip hela tiden.
Det är en grymt bra låt som.. beskriver mycket av min sinnesstämning just nu. Hur jag tänker, hur jag känner. Om mig själv och om dig. I wish I was special, you're so fucking special.

Idag gjorde jag min sista dag på The Phone House. Det bästa jobb jag någonsin haft och förmodligen någonsin kommer ha. Jag har under hela sommaren varit omringad av människor som fått mig på bra humör och som tvingat bort mina tankar från diverse jobbiga saker. Jag kommer sakna allihop så galet mycket nu när jag flyttar till en annan del av Sverige igen, men som jag känt sen 5e juni, det ska bli skönt att få komma hem igen.

Min sommar har bestått av väldigt stora delar jobb, jag har knappt varit ledig alls. Men teamet gör att även jobbet blir semester. På dagarna; snacka med sjukt mycket människor, steka lite i solen, kränga några schyssta telefoner och chilla, på kvällarna; ta det chill, ta en bärs, ha det bra.
Det låter som ett ganska bra jobb va? Och det har hjälpt mig mycket! Min telefonfobi är grymt mycket bättre nu än innann sommaren eftersom att inom jobbet har jag varit tvungen att prata mycket i telefon. Så den här sommaren har minst sagt gett mig hemskt mycket, samtidigt som den tagit mycket. Det är en enorm stress att hela tiden ligga på topp, vara taggad, vara glad. All press och all min prestationsångest har försökt ta död på mig ett antal gånger.
Men over all, mitt favoritjobb i hela världen. TPH event, jag kommer sakna ihjäl mig! Vi kanske ses nästa sommar igen.


I don't care if it hurts, I want to have control, I want the perfect body, I want the perfect soul.

Allt är så sjukt fuckat just nu. ALLT. Vill skratta lite, gråta lite, studsa lite, ligga lite, stå lite, sitta lite. Kan inte bestämma mig för något särskilt humör.

Nu ska jag göra något åt mig själv och sen blir det öl!

Pyss

Ååååååh, låt mig bara komma hem till Övik typ igår. :( Jag har ingen aning om hur allt kommer kännas, om det blir bättre eller sämre. Men jag vet att jag kommer ha mina käraste runt mig. Att vara ute på resande fot så här är verkligen sjukt roligt, jag har fått se och göra så mycket i sommar. Men det tar fan på mig också. Jag känner mig helt trasig när jag inte får vara nära människorna jag behöver mest i hela världen. Jag kommer förmodligen gråta sönder av lycka att få se alla och veta att de finns nära mig igen. Eller, ja, nästan alla...

Sämst är dock att jag bara blir i Övik en vecka, en och en halv kanske. Sedan  far jag mot Stockholm, Örebro, Rom och kanske Stockholm igen. Alla stoppen kommer absolut vara kanon, kanske inte första stoppet i Stock, men resten. Men jag hatar att inte få vara nära mina bästa.


Jag saknar er något så fruktansvärt och kunde nog inte ha mer hemlängtan än nu. Jag vill att allt ska vara som vanligt, vara som Övik. Jag vet att saker förändras och det suger.

Hej

Jag suger verkligen på att uppdatera här, men min förhoppning är väl att folk ska stå ut och vänta tills jag kommer igång igen när jag kommit hem.
Den senaste veckan och helgen och sånt har varit helt uppochner. HELT. Och jag saknar fortfarande ihjäl mig efter mitt Övik. Jag känner mig helt trasig i södra Sverige utan mina fina!

Nu håller jag till på Gotland och ska stanna här tills på söndag. Blandade känslor även här. Kul med Gotland, fucked up med.. en hemlis :)





HEDO HEDO

Haft en skitbra kväll med mina Nässjö-tjejer. Tanken på hur mycket jag saknar Övik och allt jag hade för bara några månader sedan kan inte suddas ut trots det. Jag vill bara hem nu. Skita i allt och bara ha det bra. Plumpa om kvällarna eller se en film med någon jag trivs med. Jag hatar Nässjö, det kommer nog alltid sitta i, men jag har faktiskt väldigt fina vänner (och kollegor) som gör min dag sjukt jävla värd. Tack för att ni är ni och tack för allt ni ger mig.

<3

Idag har varit en absolut lång och ganska jobbig dag, åtminstone till en början.
Vaknade med tjockaste ångesten för att jag visste hur morgonen skulle se ut, och jag hade rätt. Sura och besvikna föräldrar är aldrig kul. Att vara besviken på sig själv för att man är en quitter är inte heller så roligt. MEN. Jag har tagit ett beslut om att inte fortsätta jobba på Fargärdet eftersom jag mår skitdåligt där, istället kan jag få spendera mina resterande tre veckor med sjukt underbara kollegor och ett sjukt roligt jobb. Alltså kommer jag att vara på The Phone House ett tag till.

Var tvungen att ge mig ut på en promenad/joggingtur innan för att rensa huvudet. Det kändes jävligt bra och jag fixade allt och jag älllllskar min chef på tph.


Nu ska jag köra Nico till Kalmar. Puss!

Första dagen på sommarens sista månad. Sånt är livet. Dessutom är livet fullt av lätta men svåra beslut. Jag hatar att ta beslut, eller jag hatar rättare sagt att ta ett beslut där någon blir besviken på mig.

Nej, nu måste jag gå ut från huset och slå en pling till Fargärdet samt Kim och se vad dom säger.

Hej

So we made our own computer out of macaroni pieces
And it did our thinking whlie we lived our lives
It counted up our feelings
And divided them up even
And it called thah calculation perfect love.

Inget fan av dagen. Nu mår jag illa, ska sova och överväga ett jävligt jobbigt beslut. Godnatt?