När det bubblar över
Det blir så himla tokigt ibland. När vi vägrar se varandra för vad vi är. Människor.
Satt och scrollade på Facebook och stötte på ännu en av dessa diskussioner där man diskuterar muslimer, som om de vore någon egen ras och inte anhängare av religionen Islam. Där alla muslimer är samma muslim. Kvinnohatare, våldtäktsman och terrorist. Där människan tappar sin egen identitet och bara förvandlas till monster. Livsfarliga för den stolta, vackra, ariska rasen. Som aldrig gör något fel. Som inte våldtar, misshandlar eller beblandar sig med kriminalitet. Eller hur var det nu?
Jag är inte den som är intresserad av att visa på statistik eller använda mig av några studier, för det här handlar om så fruktansvärt mjuka värden. Det handlar för sjutton om att vara människa. I mitt inlägg till debatten använde jag mig av ett så mjukt värde som min egenupplevda oro. Tackade för mig med signaturen pk-feminist.
Jag vet inte riktigt vad det är, men jag har förstått att det är vad jag är i den här typen av debatt. Identitetslös. En i mängden. Snedvriden och hjärntvättad.
Jag har ingen lust att provocera eller att sitta och kasta ord fram och tillbaka över ett inlägg på Facebook där vi ändå inte kommer någon vart. Jag har ingen lust att bemöta människor som sätter en klisterlapp i pannan på mig, med ord jag inte kan identifiera mig med. Men jag känner ibland att jag inte har något val. Jag kan inte sitta tyst. Jag kan faktiskt inte sitta tyst när människor dömer ut andra människor som monster enbart för att de är födda in i religionen där man tillber Allah.
Jag kan inte så himla mycket om religion, men jag kan inte tänka mig att det ska spela så stor roll heller. Vi tillber eller tillber inte olika gudar. Vi äter eller äter inte olika saker. Vi är extremister eller så är vi inte det. Eller har jag missuppfattat något?
Min hemort ligger ganska nära Sveriges Jerusalem (Jönköping för den som inte har koll), så jag har ju växt upp med en del kristna i min närhet. Minns när mamma blev bestört när jag hade satt poppande champangeflaskor runt ett kort till vår lärare som tydligen var väldigt religiös. Vad jag minns så reagerade inte läraren på skumpan. Jag kan tänka mig att hon tyckte precis som mitt nioåriga jag; att de där flaskorna blev en hemskt festlig ram.
Men är det då det som är att vara kristen? Jag vet inte riktigt vad vi kristna inte äter, men jag vet ju att vi inte dricker alkohol. Vi har inte heller samlag innan äktenskapet, vi är inte otrogna, vi mördar inte, vi stjäl inte, vi är inte giriga och framför allt tror vi alla på Gud.
Eller?
Jag identifierar mig någonstans som kristen. Inte för att jag är ett dugg troende. Jag tror varken på Gud eller på det lilla jag läst i bibeln. Men jag är döpt i kyrkan och jag är konfirmerad. Jag tänker förmodligen någon gång gifta mig i kyrkan, mina barn kommer eventuellt döpas där och jag är rätt säker på man även kommer fira och sörja min död där.
Det behöver ju faktiskt inte vara någon skillnad bara för att man använder ett annat namn när man ber, eller om man ber (är det okej att gissa på att det är samma person man tillber fast med olika namn? Sjukt o-pk att inte ha koll på det). Jag har träffat muslimer som äter griskött. Som dricker. Som kanske ber, men som inte vänder sig mot Mecka och gör det flera gånger om dagen.
Vi är alla så himla olika.
Jag har träffat och bott med en muslim som går igenom reningsritualer, som med exakt precision hittat riktningen mot Mecka och som använder både bönematta och radband. Han var en oerhört snäll, tystlåten och tacksam ung kille som alltid arbetade hårt och som alltid gjorde vad han kunde för att andra skulle trivas.
Jag har mött muslimer som varit hans totala motsats, på alla punkter. Jag har mött muslimer som hittat någon egen medelväg.
Jag har mött muslimer som har våld och vapen som en vardag. Jag har mött kristna där samma komplexitet råder.
Det är det här som blir så tokigt.
När vi vill bestämma att alla är likadana. När vi sätter människor i fack utan att veta fakta. När vi av rädsla och oro väljer den lättaste vägen. Den farligaste vägen.
Vi pratar om religion som om det vore en handbok för alla som inte tror som vi. Vi pratar om kultur som om de vore någonting som är statiskt. Vi måste reda ut begreppen. Komma längre bort från alla ord och förutfattade meningar.
Religion är tron på något som är större än mig. Kultur är något som skapas i en grupp. Är alla svenskar lagom för att vi bor i landet som alltid trott att lagom är bäst?
Jag tror inte att det handlar om varken kultur, religion, hudfärg, nationalitet, språk eller fysiska attribut. Jag tror att en människa skapas genom arv och miljö. Att äpplet inte faller så långt från det där trädet ändå. Att vi skapar våra barn. Att de kommer att dela med sig av kärlek om det är det vi ger dem eller hat om de är det vi gett.
Det var Holocaust Remembrance Day för några dagar sedan. Vi ska minnas. Vi ska göra om och göra rätt. Vi ska inte göra samma misstag igen. Så varför känns det som att Hitler och hans vapendragare applåderar från gravkammaren? Varför känns det som om klimatet på Internet hade varit detsamma om Internet hade funnits runt 1938? Kanske till och med 1939? Varför känns det som att vi är så nära att det bränns när vi ska minnas hur det brann?
Det finns så mycket i mig just nu som jag bara vill stå upp och skrika om. Det finns så mycket i världen som inte stämmer överens med mina värderingar och gör att det känns som att jag går sönder. Men ska jag skriva om allt får jag sitta här hela natten och skriva.
Jag tänker istället göra mitt bästa för att fokusera på det som är fantastiskt; på Womens March, på alla som står upp för lika värden och på allt som växer genom is och asfalt i en värld som är hård och kall.
Satt och scrollade på Facebook och stötte på ännu en av dessa diskussioner där man diskuterar muslimer, som om de vore någon egen ras och inte anhängare av religionen Islam. Där alla muslimer är samma muslim. Kvinnohatare, våldtäktsman och terrorist. Där människan tappar sin egen identitet och bara förvandlas till monster. Livsfarliga för den stolta, vackra, ariska rasen. Som aldrig gör något fel. Som inte våldtar, misshandlar eller beblandar sig med kriminalitet. Eller hur var det nu?
Jag är inte den som är intresserad av att visa på statistik eller använda mig av några studier, för det här handlar om så fruktansvärt mjuka värden. Det handlar för sjutton om att vara människa. I mitt inlägg till debatten använde jag mig av ett så mjukt värde som min egenupplevda oro. Tackade för mig med signaturen pk-feminist.
Jag vet inte riktigt vad det är, men jag har förstått att det är vad jag är i den här typen av debatt. Identitetslös. En i mängden. Snedvriden och hjärntvättad.
Jag har ingen lust att provocera eller att sitta och kasta ord fram och tillbaka över ett inlägg på Facebook där vi ändå inte kommer någon vart. Jag har ingen lust att bemöta människor som sätter en klisterlapp i pannan på mig, med ord jag inte kan identifiera mig med. Men jag känner ibland att jag inte har något val. Jag kan inte sitta tyst. Jag kan faktiskt inte sitta tyst när människor dömer ut andra människor som monster enbart för att de är födda in i religionen där man tillber Allah.
Jag kan inte så himla mycket om religion, men jag kan inte tänka mig att det ska spela så stor roll heller. Vi tillber eller tillber inte olika gudar. Vi äter eller äter inte olika saker. Vi är extremister eller så är vi inte det. Eller har jag missuppfattat något?
Min hemort ligger ganska nära Sveriges Jerusalem (Jönköping för den som inte har koll), så jag har ju växt upp med en del kristna i min närhet. Minns när mamma blev bestört när jag hade satt poppande champangeflaskor runt ett kort till vår lärare som tydligen var väldigt religiös. Vad jag minns så reagerade inte läraren på skumpan. Jag kan tänka mig att hon tyckte precis som mitt nioåriga jag; att de där flaskorna blev en hemskt festlig ram.
Men är det då det som är att vara kristen? Jag vet inte riktigt vad vi kristna inte äter, men jag vet ju att vi inte dricker alkohol. Vi har inte heller samlag innan äktenskapet, vi är inte otrogna, vi mördar inte, vi stjäl inte, vi är inte giriga och framför allt tror vi alla på Gud.
Eller?
Jag identifierar mig någonstans som kristen. Inte för att jag är ett dugg troende. Jag tror varken på Gud eller på det lilla jag läst i bibeln. Men jag är döpt i kyrkan och jag är konfirmerad. Jag tänker förmodligen någon gång gifta mig i kyrkan, mina barn kommer eventuellt döpas där och jag är rätt säker på man även kommer fira och sörja min död där.
Det behöver ju faktiskt inte vara någon skillnad bara för att man använder ett annat namn när man ber, eller om man ber (är det okej att gissa på att det är samma person man tillber fast med olika namn? Sjukt o-pk att inte ha koll på det). Jag har träffat muslimer som äter griskött. Som dricker. Som kanske ber, men som inte vänder sig mot Mecka och gör det flera gånger om dagen.
Vi är alla så himla olika.
Jag har träffat och bott med en muslim som går igenom reningsritualer, som med exakt precision hittat riktningen mot Mecka och som använder både bönematta och radband. Han var en oerhört snäll, tystlåten och tacksam ung kille som alltid arbetade hårt och som alltid gjorde vad han kunde för att andra skulle trivas.
Jag har mött muslimer som varit hans totala motsats, på alla punkter. Jag har mött muslimer som hittat någon egen medelväg.
Jag har mött muslimer som har våld och vapen som en vardag. Jag har mött kristna där samma komplexitet råder.
Det är det här som blir så tokigt.
När vi vill bestämma att alla är likadana. När vi sätter människor i fack utan att veta fakta. När vi av rädsla och oro väljer den lättaste vägen. Den farligaste vägen.
Vi pratar om religion som om det vore en handbok för alla som inte tror som vi. Vi pratar om kultur som om de vore någonting som är statiskt. Vi måste reda ut begreppen. Komma längre bort från alla ord och förutfattade meningar.
Religion är tron på något som är större än mig. Kultur är något som skapas i en grupp. Är alla svenskar lagom för att vi bor i landet som alltid trott att lagom är bäst?
Jag tror inte att det handlar om varken kultur, religion, hudfärg, nationalitet, språk eller fysiska attribut. Jag tror att en människa skapas genom arv och miljö. Att äpplet inte faller så långt från det där trädet ändå. Att vi skapar våra barn. Att de kommer att dela med sig av kärlek om det är det vi ger dem eller hat om de är det vi gett.
Det var Holocaust Remembrance Day för några dagar sedan. Vi ska minnas. Vi ska göra om och göra rätt. Vi ska inte göra samma misstag igen. Så varför känns det som att Hitler och hans vapendragare applåderar från gravkammaren? Varför känns det som om klimatet på Internet hade varit detsamma om Internet hade funnits runt 1938? Kanske till och med 1939? Varför känns det som att vi är så nära att det bränns när vi ska minnas hur det brann?
Det finns så mycket i mig just nu som jag bara vill stå upp och skrika om. Det finns så mycket i världen som inte stämmer överens med mina värderingar och gör att det känns som att jag går sönder. Men ska jag skriva om allt får jag sitta här hela natten och skriva.
Jag tänker istället göra mitt bästa för att fokusera på det som är fantastiskt; på Womens March, på alla som står upp för lika värden och på allt som växer genom is och asfalt i en värld som är hård och kall.
Snabba tankar
Jag fick ett litet släng av övertrötthet och rastlöshet och har gått runt och pratat med mig själv i typ två timmar, så öh. Hej bloggen!
Jag är ju en person med väldigt mycket tankar. På både gott och ont så klart. Nu är det helt okej. Förutom att jag blir lite stressad över hur alla trådar i hjärnan typ tar slut och så började en annan nyss och så fattar jag inte ens själv vad jag tänker. Typ. Ni ska få se en bild som illustrerar detta mycket väl:
Så känns det som att det ser ut. Fint. Då har vi det avklarat.
Vi har ju redan gått igenom det här med att jag pratar med mig själv, så då kan jag också berätta att jag började skratta när jag råkade säga E4 istället för A4.
Allt som snurrar nu är bara konstiga saker så jag ska läsa istället. Tjofräs!
Jag är ju en person med väldigt mycket tankar. På både gott och ont så klart. Nu är det helt okej. Förutom att jag blir lite stressad över hur alla trådar i hjärnan typ tar slut och så började en annan nyss och så fattar jag inte ens själv vad jag tänker. Typ. Ni ska få se en bild som illustrerar detta mycket väl:
Så känns det som att det ser ut. Fint. Då har vi det avklarat.
Vi har ju redan gått igenom det här med att jag pratar med mig själv, så då kan jag också berätta att jag började skratta när jag råkade säga E4 istället för A4.
Allt som snurrar nu är bara konstiga saker så jag ska läsa istället. Tjofräs!
Slutord från Gotland
Satt och stirrade på Facebook-feeden ganska länge utan att komma på vad jag skulle skriva. Så jag skrev inget.
För en dryg timme sen traskade jag runt inne i huset. Tittade på whiteboard-tavlan med mina allergier, fotoalbumet jag gjorde som sommarvikarie. Vad lämnar jag efter mig? Vilka avtryck kommer min tid här ha gjort?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag känner för det här. Det är skönt att jag kommit fram till att jag behöver komma framåt. Utvecklas. Men ändå känner jag mig lite ledsen. Det känns som att flytta hemifrån igen. Lämna mamma, pappa och syskon och flyga ur boet, rakt ut mot nya erfarenheter. Mina kollegor har blivit min familj här. Dessutom är det ju min första arbetsplats och jag har aldrig slutat på ett riktigt jobb innan. Som vikarie eller praktikant blir man nog aldrig en riktig del av allt det där som är extra. Eller så är det helt enkelt att vi bor ihop, träffas ganska många timmar på ett dygn och delar det mesta. Det är lite speciellt. Och helt fantastiskt. Och jättejobbigt.
Vänge, tack för tiden här. Tack för allt jag fått vara med om och för allt jag lärt mig. Tack för att jag lärt känna så många härliga människor, både vuxna och ungdomar. Tack för allt.
Imorgon går båten.
För en dryg timme sen traskade jag runt inne i huset. Tittade på whiteboard-tavlan med mina allergier, fotoalbumet jag gjorde som sommarvikarie. Vad lämnar jag efter mig? Vilka avtryck kommer min tid här ha gjort?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag känner för det här. Det är skönt att jag kommit fram till att jag behöver komma framåt. Utvecklas. Men ändå känner jag mig lite ledsen. Det känns som att flytta hemifrån igen. Lämna mamma, pappa och syskon och flyga ur boet, rakt ut mot nya erfarenheter. Mina kollegor har blivit min familj här. Dessutom är det ju min första arbetsplats och jag har aldrig slutat på ett riktigt jobb innan. Som vikarie eller praktikant blir man nog aldrig en riktig del av allt det där som är extra. Eller så är det helt enkelt att vi bor ihop, träffas ganska många timmar på ett dygn och delar det mesta. Det är lite speciellt. Och helt fantastiskt. Och jättejobbigt.
Vänge, tack för tiden här. Tack för allt jag fått vara med om och för allt jag lärt mig. Tack för att jag lärt känna så många härliga människor, både vuxna och ungdomar. Tack för allt.
Imorgon går båten.
Hej Malin!
Har försökt komma på kloka och roliga saker att skriva, men jag kommer inte på något vettigt. Och då händer det oftast att kvalitén blir lidande! Men jag ska bli bättre och så!
To the End
Jag har en tom känsla i bröstkorgen och jag vet egentligen inte vad jag ska skriva.
My Chemical Romance är upplöst.
Ett band, mer än ett band, som genom den värsta tiden i mitt liv stod bredvid mig, höll om mig och sa att allt blir bra. Ett band som räddade mitt liv och hjälpte mig att utvecklas till en person jag tycker om att vara, en person som jag är stolt över.
Jag är äldre nu och jag vet att existensen av mitt MCR inte kommer att påverka mig lika mycket längre. Men det känns tomt och det känns tyst. Framför allt känns det sorgligt. Sorgligt att det inte kommer ny musik och sorgligt för att jag inte kommer att stå i publiken och se dom igen. Jag har missat en av deras Sverige-konserter och det känns som en för mycket. Mitt sextonåriga jag hade planer på att någon gång åka runt på hela deras världsturné. Töntig och orealistisk dröm kanske, men fortfarande en dröm som nu inte kommer att gå i uppfyllelse. Jag ville träffa bandet och jag ville tacka personligen för stödet dom gett mig genom åren. Stöttningen som funnits genom musiken och texterna. Men jag kan tacka här. Tack för allt ni gjort för mig.
My Chemical Romance is done. But it can never die.
It is alive in me, in the guys, and it is alive inside all of you.
I always knew that, and I think you did too.
Love, Gerard
Alltid.
My Chemical Romance är upplöst.
Ett band, mer än ett band, som genom den värsta tiden i mitt liv stod bredvid mig, höll om mig och sa att allt blir bra. Ett band som räddade mitt liv och hjälpte mig att utvecklas till en person jag tycker om att vara, en person som jag är stolt över.
Jag är äldre nu och jag vet att existensen av mitt MCR inte kommer att påverka mig lika mycket längre. Men det känns tomt och det känns tyst. Framför allt känns det sorgligt. Sorgligt att det inte kommer ny musik och sorgligt för att jag inte kommer att stå i publiken och se dom igen. Jag har missat en av deras Sverige-konserter och det känns som en för mycket. Mitt sextonåriga jag hade planer på att någon gång åka runt på hela deras världsturné. Töntig och orealistisk dröm kanske, men fortfarande en dröm som nu inte kommer att gå i uppfyllelse. Jag ville träffa bandet och jag ville tacka personligen för stödet dom gett mig genom åren. Stöttningen som funnits genom musiken och texterna. Men jag kan tacka här. Tack för allt ni gjort för mig.
My Chemical Romance is done. But it can never die.
It is alive in me, in the guys, and it is alive inside all of you.
I always knew that, and I think you did too.
Love, Gerard
Alltid.
Freeeedoooom
Är ledig! Blev ledig från jobbet igår och har nu två härliga veckor framför mig innan jag åker tillbaka till min kära ö.
Jobbet går bra, rätt stor skillnad från att vika och vara praktikant dock. Sjukt mycket mer ansvar! Men kul ändå, fått kontaktungdomar och får börja jobba lite mer på riktigt nu.
Hoppas också på att vi ska få möjlighet att börja jobba lite annorlunda och mer behandlingsinriktat alldeles snart, kul med förändring ju!
Annars mår jag bra, hade finhäng med fincajs idag och drog iväg till jönet för att fixa pass och handla puder. Fick nya träningskläder köpta också (som jag för övrigt bott i hela dagen).
Imorn blir det lunchdate med jenkan och cajs, fint som snus! Jag är trött och försöker egentligen bara fördriva tiden så mina serier kan hamna på rätt ställe. Sen ska jag kolla kolla.
Hejdå.
Jobbet går bra, rätt stor skillnad från att vika och vara praktikant dock. Sjukt mycket mer ansvar! Men kul ändå, fått kontaktungdomar och får börja jobba lite mer på riktigt nu.
Hoppas också på att vi ska få möjlighet att börja jobba lite annorlunda och mer behandlingsinriktat alldeles snart, kul med förändring ju!
Annars mår jag bra, hade finhäng med fincajs idag och drog iväg till jönet för att fixa pass och handla puder. Fick nya träningskläder köpta också (som jag för övrigt bott i hela dagen).
Imorn blir det lunchdate med jenkan och cajs, fint som snus! Jag är trött och försöker egentligen bara fördriva tiden så mina serier kan hamna på rätt ställe. Sen ska jag kolla kolla.
Hejdå.
Februari
Slutet på januari har i Småland betett sig som en himla barnunge och försöker vara som april och smälta bort all jävla snö. FATTAR DU INTE HUR TÖNTIGT DET ÄR?! Bete dig som januari; jävligt kall, cool, vit och härlig. Istället för att vara som du är nu; grå, trist och jäkligt o-awesome.
Det får mig inte alls att sakna Norrland mindre. Nä, inte ett skit. Lovar.
Men nu hoppas jag istället på att februari ska kunna bete sig lite bättre och rätta till januaris misstag. Så för att inleda februari så ska jaaaaaaaaaag........................................................... åka till Bodafors. Det är ju kul. Det är i Bodafors det händer yaoooo.
Snortrött nu. Fast jag ska faktiskt iväg på kul redan i helgen. På söndag sätter jag mig på tåget mot Åre där jag ska möta upp finfina frugan, hennes man, bror samt kamrat. Åka bräda, dricka öl, grilla korv, basta och ta det allmänt filbunke. Ska bli soft. Har haft min Åre-väska packad i tre veckor. Inte alls peppad, kommer bli astrist. NEJ! KOMMER BLI GÖTT. En smålänning, tre Glenn och en norrlänning.
Var förövrigt inne och följde min examensansökan idag, EXAMENSBEVIS SKICKAT UHHHUHHHH. Och faktiskt VG på hela Socialt arbete VII!
Är babblig och uttråkad och kan inte bestämma mig för om jag ska kolla på pokemon eller spela pokemon.
Hejdå!
Det får mig inte alls att sakna Norrland mindre. Nä, inte ett skit. Lovar.
Men nu hoppas jag istället på att februari ska kunna bete sig lite bättre och rätta till januaris misstag. Så för att inleda februari så ska jaaaaaaaaaag........................................................... åka till Bodafors. Det är ju kul. Det är i Bodafors det händer yaoooo.
Snortrött nu. Fast jag ska faktiskt iväg på kul redan i helgen. På söndag sätter jag mig på tåget mot Åre där jag ska möta upp finfina frugan, hennes man, bror samt kamrat. Åka bräda, dricka öl, grilla korv, basta och ta det allmänt filbunke. Ska bli soft. Har haft min Åre-väska packad i tre veckor. Inte alls peppad, kommer bli astrist. NEJ! KOMMER BLI GÖTT. En smålänning, tre Glenn och en norrlänning.
Var förövrigt inne och följde min examensansökan idag, EXAMENSBEVIS SKICKAT UHHHUHHHH. Och faktiskt VG på hela Socialt arbete VII!
Är babblig och uttråkad och kan inte bestämma mig för om jag ska kolla på pokemon eller spela pokemon.
Hejdå!
Det har ju faktiskt blivit ett nytt år!
Ja, visst är det väl så! Och från början har det ju varit halvgött. Det jag kan se som dåligt var väl att jag satt och kämpade ihop ett skolarbete på nyårsdagen (ej det bästa jag skrivit dock ej pga bakfylla pga ganska nykter på nyår). Men sjukt omotiverat. Egentligen borde man fasen lämna in alla skolarbeten en månad innan examen, sen har man ett asstort arbete till examen som bara är på skoj som lärarna inte ens rättar. Sista arbetet var ju verkligen helt värdelöst. Även att det var ett område jag vill veta mycket om samt är högst intresserad av.
För övrigt går tiden oerhört fort. Innan klockan slog tolv (4/1-13) var det faktiskt bara två veckor kvar.
Så himla stört. Det fanns ju faktiskt inte ens i min 10x30-kikare (Den ser rätt bra (vet pga jobb i fotobutik). Jag trodde på riktigt att jag skulle fixa en månad, jag har inte ens SIKTAT mot en examen. Men satan. Jag är fan här. Kan inte ens säga att det är kul, det är bara stört.
Nässjö är för övrigt som vanligt. Folk jag gillar, folk jag ogillar. Men det är väl bara att ta det för vad det är, det är en småstad. Folk är dömande mot alla de möter och ser. Farmor frågade senast imorse om jag kommer att hamna här. Nej. Men jag kan inte säga aldrig, för vem vet? När jag är 30 och vill ha kids kanske jag har ångrat mig. Men det tror jag inte, ska jag ha ungar ska de växa upp i stockholm eller norrland; djurgårn eller modo.
Pusshej! Och faktiskt några hjärtan, känner mig extra kärleksfull idag.
För övrigt går tiden oerhört fort. Innan klockan slog tolv (4/1-13) var det faktiskt bara två veckor kvar.
Så himla stört. Det fanns ju faktiskt inte ens i min 10x30-kikare (Den ser rätt bra (vet pga jobb i fotobutik). Jag trodde på riktigt att jag skulle fixa en månad, jag har inte ens SIKTAT mot en examen. Men satan. Jag är fan här. Kan inte ens säga att det är kul, det är bara stört.
Nässjö är för övrigt som vanligt. Folk jag gillar, folk jag ogillar. Men det är väl bara att ta det för vad det är, det är en småstad. Folk är dömande mot alla de möter och ser. Farmor frågade senast imorse om jag kommer att hamna här. Nej. Men jag kan inte säga aldrig, för vem vet? När jag är 30 och vill ha kids kanske jag har ångrat mig. Men det tror jag inte, ska jag ha ungar ska de växa upp i stockholm eller norrland; djurgårn eller modo.
Pusshej! Och faktiskt några hjärtan, känner mig extra kärleksfull idag.
Det klassiska nyårsinlägget
Ja, idag är det nyårsafton. Imorgon är det ett nytt år och kanske kan det bjuda på lite nya möjligheter. Dagen började bra med att få vakna upp till en frukost med nästan heeela familjen (Pontus åkte hem igår). Efter det var det ju dags för JVM och våra kära juniorkronor tog precis platsen som gruppvinnare samt en direktskjuts rakt in i semin. Det kändes ju oerhört fint! Så då hoppas vi ju på en lika fin start på 2013 som vi fick en fin start på 2012. JVM-guldet hem till Sverige.
Jag tycker att det är lite spännande med ett nytt år just den här gången. Annars brukar det ju vara mest en ny dag som alla andra. Men i år kan jag för första gången ge nyårslöften jag kan hålla.
Jag ska börja jobba, i och med jobbet kommer jag att börja träna mer, jag ska flytta till två ställen, delvis Gotland och plats nummer två vet jag inte riktigt än, men jag har mina hopes up på att jag ska hitta något i Stockholm.
Jag hoppas att det blir ett bra år, att jag kommer resa runt i Sverige så mycket som jag planerat, att jag kanske till och med får möjligheten att dra utomlands en sväng.
Men ja... egentligen är det ju bara en ny dag.
Jag tycker att det är lite spännande med ett nytt år just den här gången. Annars brukar det ju vara mest en ny dag som alla andra. Men i år kan jag för första gången ge nyårslöften jag kan hålla.
Jag ska börja jobba, i och med jobbet kommer jag att börja träna mer, jag ska flytta till två ställen, delvis Gotland och plats nummer två vet jag inte riktigt än, men jag har mina hopes up på att jag ska hitta något i Stockholm.
Jag hoppas att det blir ett bra år, att jag kommer resa runt i Sverige så mycket som jag planerat, att jag kanske till och med får möjligheten att dra utomlands en sväng.
Men ja... egentligen är det ju bara en ny dag.
rubriker är värdelöst i alla fall
För övrigt satt jag och kollade lite på 9gag när vi satt på bion, pappa kikar ner när jag sitter och kollar på en ful katt och undrar självklart vad fasen 9gag är. Jaa, hur förklarar man det? Katter, tårtor och nördiga skämt. Men fint äre!
Tala i nattmössan
Jag är rätt trött och vet egentligen inte vad jag ska skriva. Så jag vet inte varför jag skriver, men sån är jag!
Ikväll har jag, pappa och mamma varit och sett Life of Pi, bra film, bra 3D! Har fått träffa ena brorsan lite snabbt och hoppas att få spendera lite längre tid med dem båda samt respektive imorgon.
Men fasen hörni, det börjar dra ihop sig nu. 20 dagar på ett ungefär. Sen så bara WTF oj vad hände OMG va LOL så blir jag av med tungpiercingen. Tror jag ska passa på att ta en socionomexamen samma dag. Kan vara kul.
Kunde faktiskt behöva lite motivation just nu. En uppgift, noll motivation. Så jävla surt. Fast jag hittar den nog så snart deadline kryper närmre, lite så jag funkar.
Men jag saknar faktiskt mina superhjältar som håller mig på banan. Jag längtar tills jag får kramas med er igen och gråta lite över all panik vi känner just nu. Jag tänker till och med dela med mig av årets näst fulaste bildserie med mig som motiv (vinner gör faktiskt vår fantastiska valborgslånghelg. Vissa av dom bilderna är verkligen för fula för att finnas. Speciellt de från Uppsala.).
Imorn ska jag, mamma och Stina in och flyttstäda hos Pontus, sen hoppas jag som sagt på brorsor-häng.
HEJSVEJS!
Ikväll har jag, pappa och mamma varit och sett Life of Pi, bra film, bra 3D! Har fått träffa ena brorsan lite snabbt och hoppas att få spendera lite längre tid med dem båda samt respektive imorgon.
Men fasen hörni, det börjar dra ihop sig nu. 20 dagar på ett ungefär. Sen så bara WTF oj vad hände OMG va LOL så blir jag av med tungpiercingen. Tror jag ska passa på att ta en socionomexamen samma dag. Kan vara kul.
Kunde faktiskt behöva lite motivation just nu. En uppgift, noll motivation. Så jävla surt. Fast jag hittar den nog så snart deadline kryper närmre, lite så jag funkar.
Men jag saknar faktiskt mina superhjältar som håller mig på banan. Jag längtar tills jag får kramas med er igen och gråta lite över all panik vi känner just nu. Jag tänker till och med dela med mig av årets näst fulaste bildserie med mig som motiv (vinner gör faktiskt vår fantastiska valborgslånghelg. Vissa av dom bilderna är verkligen för fula för att finnas. Speciellt de från Uppsala.).
Imorn ska jag, mamma och Stina in och flyttstäda hos Pontus, sen hoppas jag som sagt på brorsor-häng.
HEJSVEJS!
Weak
Weak as I am, am I too much for you?
Ett emo-inlägg
Jo, det är vad rubriken säger. Jag kom för en stund sen hem från lokal där jag spenderat de senaste två timmarna med fina vänner.
Fan det här är en riktig sorg. Jag har precis packat ihop min näst sista resväska till Nässjö. Nästa resväska jag packar kommer vara överfull med mitt Umeå-liv. Jag hatar verkligen.
När jag flyttade från Nässjö var mitt största hopp en nystart och mitt mål var att jag skulle fixa en månad. Nu är jag här. Nästan tre och ett halvt år senare. Fan vad jag har utvecklats. Mina prioriteringar ser så annorlunda ut. Mitt liv är ett annat.
När jag fick möjligheten att flytta bort såg jag mitt nya kapitel i livet. På många sätt är jag på samma som tidigare, men på lika många sätt är jag en helt annan person.
Jag kommer sakna Norrland så fruktansvärt mycket. Hade jag fått min magiska önskning att fungera hade alla de som står mig nära bott i Norrland. Faaaaaan, då hade jag varit så nöjd.
Det är verkligen en sorg att flytta ifrån Norrland. Många av er kommer aldrig att förstå. När jag flyttade kunde jag för en gångs skull vara jag, utan fördomar och rykten i ryggen. Jag kunde vara en bland alla. Så, det är en stor sorg för mig att flytta. Och ni som träffar mig, försök förstå det. För det här suger mer än någonsin.
Även att jag i princip bara har en vän i Umeå så är det en sorg. För hur ensam jag än är här kommer jag alltid att känna mig mer hemma här än i Nässjö med hur många som helst kring mig.
Det här är än så länge den största sorgen i mitt liv.
Fan det här är en riktig sorg. Jag har precis packat ihop min näst sista resväska till Nässjö. Nästa resväska jag packar kommer vara överfull med mitt Umeå-liv. Jag hatar verkligen.
När jag flyttade från Nässjö var mitt största hopp en nystart och mitt mål var att jag skulle fixa en månad. Nu är jag här. Nästan tre och ett halvt år senare. Fan vad jag har utvecklats. Mina prioriteringar ser så annorlunda ut. Mitt liv är ett annat.
När jag fick möjligheten att flytta bort såg jag mitt nya kapitel i livet. På många sätt är jag på samma som tidigare, men på lika många sätt är jag en helt annan person.
Jag kommer sakna Norrland så fruktansvärt mycket. Hade jag fått min magiska önskning att fungera hade alla de som står mig nära bott i Norrland. Faaaaaan, då hade jag varit så nöjd.
Det är verkligen en sorg att flytta ifrån Norrland. Många av er kommer aldrig att förstå. När jag flyttade kunde jag för en gångs skull vara jag, utan fördomar och rykten i ryggen. Jag kunde vara en bland alla. Så, det är en stor sorg för mig att flytta. Och ni som träffar mig, försök förstå det. För det här suger mer än någonsin.
Även att jag i princip bara har en vän i Umeå så är det en sorg. För hur ensam jag än är här kommer jag alltid att känna mig mer hemma här än i Nässjö med hur många som helst kring mig.
Det här är än så länge den största sorgen i mitt liv.
När man vill bli glad
Hej Lina!
Om du är lite nere någon gång i framtiden vill jag att du ägnar tolv sekunder åt det här klippet. Det är jätteroligt!
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=nFAK8Vj62WM
Om du är lite nere någon gång i framtiden vill jag att du ägnar tolv sekunder åt det här klippet. Det är jätteroligt!
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=nFAK8Vj62WM
Kropp och knopp
Min kropp känns så tom att jag inte vet om jag ska skynda mig eller bara sätta mig ner och gråta.
Igår gjorde jag alla tänkbara förberedelser för att vakna vid kvart över sex imorse. Känns det som att det hände?
Nej. På nåt jävla mirakulöst sätt har mitt telefonbatteri, som normalt håller två dygn, lyckats ta sig från 100% till 0% över typ fyra timmar. Jag blir så jävla FÖRBANNAD. På mig själv egentligen. Men vad fan kunde jag gjort annorlunda?! Har ju ingen normal alarmklocka. Tror att det får bli nästa köp. JÄVLA KLOCKJÄVEL.
Nu har jag två och en halv timme fram till ett nytt tåg. Vi kommer nog inte riktigt hinna se hela första bandet. Men det lär ju inte vara Scorpions ändå.
Jajajajajaja, har fått utagera lite här. Nu måste jag springa runt så jag håller mig lugn. FAAAAN
Igår gjorde jag alla tänkbara förberedelser för att vakna vid kvart över sex imorse. Känns det som att det hände?
Nej. På nåt jävla mirakulöst sätt har mitt telefonbatteri, som normalt håller två dygn, lyckats ta sig från 100% till 0% över typ fyra timmar. Jag blir så jävla FÖRBANNAD. På mig själv egentligen. Men vad fan kunde jag gjort annorlunda?! Har ju ingen normal alarmklocka. Tror att det får bli nästa köp. JÄVLA KLOCKJÄVEL.
Nu har jag två och en halv timme fram till ett nytt tåg. Vi kommer nog inte riktigt hinna se hela första bandet. Men det lär ju inte vara Scorpions ändå.
Jajajajajaja, har fått utagera lite här. Nu måste jag springa runt så jag håller mig lugn. FAAAAN
Det här med humor
Ibland önskade jag verkligen att jag var roligare. Emellanåt är jag ju skitkul, men sen är jag skittråkig.
Skulle vilja vara kul jämt.
Skulle vilja vara kul jämt.
Mer tradera
heiiheii bloggeeeeeen.
Här kommer kärleksjackan också.
http://www.tradera.com/snygg-detaljrik-jacka-fran-only-m--auktion_163302_170602479
Här kommer kärleksjackan också.
http://www.tradera.com/snygg-detaljrik-jacka-fran-only-m--auktion_163302_170602479
Tradera-oskulden
Har precis blivit av med min tradera-oskuld! Måste försöka få upp lite fler annonser imorn!
http://www.tradera.com/korallfargat-snyggt-linne-fran-lindex-large--auktion_342740_170601091
http://www.tradera.com/korallfargat-snyggt-linne-fran-lindex-large--auktion_342740_170601091
BLÄ
Nej, idag är ingen särskilt bra dag.
Jag är irriterad, ensam och har en trolig sjukdom på väg. Så nej, idag är ingen bra dag.
Skönt och oskönt att vara ensam. Men jag har inte ens gått och handlat idag, orkar inte se folk. Är nog en folkhatare idag.
Jag är irriterad, ensam och har en trolig sjukdom på väg. Så nej, idag är ingen bra dag.
Skönt och oskönt att vara ensam. Men jag har inte ens gått och handlat idag, orkar inte se folk. Är nog en folkhatare idag.
Budget och skånska
Hur vet jag att jag är trött?
Jo, jag sitter och gör saker jag inte borde samt sjunger för mig själv. På skånska. Idag var det en spännande egenkomponerad låt som till slut gick över till Bamse. Kan hända att jag borde sova?
Har för övrigt gjort en världssnygg budget nu. Och skurit ner mina tillgångar till jobbigt leverne. Men det ska jag nog klara! HEJA HEJA!
Måste sova. SNARKHEJ!
Jo, jag sitter och gör saker jag inte borde samt sjunger för mig själv. På skånska. Idag var det en spännande egenkomponerad låt som till slut gick över till Bamse. Kan hända att jag borde sova?
Har för övrigt gjort en världssnygg budget nu. Och skurit ner mina tillgångar till jobbigt leverne. Men det ska jag nog klara! HEJA HEJA!
Måste sova. SNARKHEJ!
