koffeinkick
Idag har vi haft peace and love-Camp Musfällan-uppladdningsmöte. Det var gött att ses lite alltså!! Negativt: alla andra pimplade vin, jag körde bil = för många koppar kaffe = pigg och skakig.
Men jag är sjukt taggad på festival och imorgon fyller vi upp bilen med götta från bolaget!! Nu ska jag försöka sova igen.
Jag vet vad jag vill ha, jag ska bara lista ut hur jag ska få det.
Bröllop
Jag har varit uppe sedan klockan åtta idag på morgonen för att ta hand om alla bestyr inför Malin och Joels bröllop. Eller snarare deras brudtärna aka finaste systern. Fixa hår, smink, mig, kamera, allt! Men det har varit en fin dag, en hemskt fin dag.
Jag är inte van vid att bli så rörd vid bröllop... Men när det är plussyrran som gifter sig är det väl inte annat att göra, eller hur?
Jag har fotograferat och haft en allmänt bra och mysig dag med bra vänner, efter vigsel och fest drog jag hem till Sarah och Isak för att ta några öl och bara chilla, jätteskönt! Längesen vi kunde hänga "bara" jag och Sarah (Isak sov bredvid).
Nu ska jag sova bort min huvudvärk! PUSS! Malin och Joel Spångby, lycka till med allt i framtiden.
Och som alla andra familjemedlemmar sa; vi finns och ni är alltid välkomna!
För övrigt så har jag det väldigt bra och är en allmänt glad tjej i detta nu. Puss igen
Jag är inte van vid att bli så rörd vid bröllop... Men när det är plussyrran som gifter sig är det väl inte annat att göra, eller hur?
Jag har fotograferat och haft en allmänt bra och mysig dag med bra vänner, efter vigsel och fest drog jag hem till Sarah och Isak för att ta några öl och bara chilla, jätteskönt! Längesen vi kunde hänga "bara" jag och Sarah (Isak sov bredvid).
Nu ska jag sova bort min huvudvärk! PUSS! Malin och Joel Spångby, lycka till med allt i framtiden.
Och som alla andra familjemedlemmar sa; vi finns och ni är alltid välkomna!
För övrigt så har jag det väldigt bra och är en allmänt glad tjej i detta nu. Puss igen
hej!
Jag orkar inte skriva, för min dator är knäpp.
Tänkte bara säga att intervention är ett nytt favorituttryck.
Hej
Kära SJ
Kära sj, jag skulle uppskatta om era tåg någonsin kom i tid till mina destinationer. Jag skulle även uppskatta att jag slapp springa marathon-lopp på grund av er varje gång jag reser. En annan sak jag också skulle uppskatta skulle självklart vara att när ni vet att banombyggnation pågår på en sträcka, och det därmed är sänkt hastighet på banan, inte sätta tågbytena så satans tight med varann.
Något jag faktiskt redan uppskattar med er är att ni oftast löser problemen ni ställt till med, men om jag ska vara ärlig, fortsätter jag att resa med er kommer jag att drabbas av gravt stressyndrom.
Tack på förhand.
Er käre samt tillgivne resenär Lina Eriksson.
En sak till...
En sak till som är lite mer positivt; mitt liv är så fruktanvärt innehållsrikt. Det är därför det är så tungt. Jag har ett bra liv, jag är stolt över det jag åstadkommit och jag är stolt över att jag är jag. Men mest av allt är jag stolt över att jag är stolt.
Ledsen_tjej_1
Just nu känner jag mig så fruktansvärt tung i hjärtat.
Jag har precis varit och tagit avsked av älsklingsbögen min, sagt hejdå till Emma och Micke 2. För någon timma sen var Camilla här och gav mig en hejdåkram. I onsdags sa jag hejdå till min käraste, finaste vitvara plus de finfina killarna Valle, Robin, Jonas och Erik. Dessutom var det examen för sjukskösterkorna som blev färdiga och lämnade staden. I tisdags hade vi klassmiddag där jag sa hejdå till hela min fantastiska klass.
Ja, jag känner mig tung i hjärtat just nu.
Jag håller på att packa ihop min fruktansvärda skolåda som jag i princip avskytt under de senaste två åren. Även det känns som en stor sorg. Allt som varit mitt LIV. Jag vet att jag upprepar från förr inlägget, men det är faktiskt jättejobbigt... Motivationen att ta hand om mitt kaos försvann tillsammans med mina vänner. Men det är bara att göra det. För imorgon klockan 11.35 påbörjar jag min resa mot Nässjö och ett annat liv. Jobb och plugg i sommar, praktik i höst. Det känns så bra men så dåligt. Jag har världens separationsångest.
Men det positiva jag kan se i all min tragik är att när jag lämnade Örnsköldsvik för ett år sedan var mitt liv mycket sämre, mycket fattigare. Allt jag lärt mig och all den utveckling jag gått igenom det här året är ofantligt. Och sen alla vänner jag hunnit skaffa. Jag värdesätter er så högt och jag vet att om vi vill kommer vi att ses igen!
Några av mina fina har jag redan planerat in sommaren med och några kommer jag att hälsa på i höst. Men höst är så fruktansvärt långt fram.
Ni har mitt hjärta!
