Hur vet jag att jag är trött?
Jo, jag sitter och gör saker jag inte borde samt sjunger för mig själv. På skånska. Idag var det en spännande egenkomponerad låt som till slut gick över till Bamse. Kan hända att jag borde sova?

Har för övrigt gjort en världssnygg budget nu. Och skurit ner mina tillgångar till jobbigt leverne. Men det ska jag nog klara! HEJA HEJA!
Måste sova. SNARKHEJ!

Ja, livet just nu kan beskrivas som min bloggstatistik. Upp ena dagen och ner andra. Senaste veckan har varit lite deppig. Saker och ting har börjat komma över mig. Jag kommer inte att bo kvar i Norrland. Jag och alla mina finaste vänner kommer att leva i varsitt hörn av landet.
Så det är lite jobbigt. Men det är faktiskt inget konstigt med det.

Jag är bara så glad över att jag har så fina vänner. Det är ju därför det gör så ont! Hade jag inte haft mina hjärtan som ställer upp för mig och som verkligen har min rygg så hade allting varit både svårare och enklare.
Jag är så himla glad att jag har er. Tack för allt ni ger. HJÄRTA.

Imorgon kanske.Då kanske det är dags. För två sekunder sen kändes nu rätt. Men nätterna är inte ett bra tillfälle för det.Imorgon kanske.

Jag tycker att det är roligt att låtsas vara filmkritiker, men för er som inte sett så kan det finnas spoilers!

Eftersom jag läst alla böcker och nu sett alla filmer tänkte jag ge en recension.
Film/bok 1-4.1: Svag tjej som behöver män för att överleva, en är vampyr, en är varulv. WOOOW.

Nej, det finns vissa delar jag gillar och vissa delar jag högst ogillar. We'll come to that.
Jag har alltså varit och sett nyaste och sista delen av Twilight-sagan, på bio för en gångs skull (förutom när Amanda tvingade mig att se första filmen två gånger på bio). Jag har inte riktigt kommit överens med mig själv om något riktigt betyg än, men jag tror att jag är inne på tre av fem. Faktiskt.

Vad talar då emot betyget?
1. Jag vet inte vem du är, men snälla, sluta framkalla ljud när vampyrerna visar sig i solskenet. Ja, det var skithäftigt när jag var sju och såg det i Disneyfilmer, men alltså. Nej. Sluta bara. Jättetöntigt. Glitter låter inte.
2. Som jag skrev har jag läst böckerna. Det finns alltid scener jag tycker missas i filmatiseringen, så ja. Det saknas viktiga scener för att ge ett bra helhetsintryck.
3. Bella's förmåga visas inte så mycket som den borde.
4. Den här är till alla som sett Harry Potter-filmerna, mer specifikt ni som sett halvblodsprinsen (film sex). Påminner inte Alec's förmåga OERHÖRT mycket om hur det ser ut när dödsätarna drar igenom stan och förstör Brockdale-bron?! Sjukt likt.

Vad talar för betyget?
1. Bella. I alla böcker samt filmer är det en tjej som är så beroende av starka män att hon inte kan överleva utan dem. Jag tycker det känns lite... bakåtsträvande. I senaste filmen, från och med att hon förvandlas till vampyr alltså, blir hon en starkare tjej och till och med skådespelerskan Kristen Stewert verkar ju kunna byta ansiktsuttryck.
2. I filmen finns en del humor, vilket jag gillar. Filmen är ingen komedi, men förmedlar ändå många skratt, särskilt till en början. Kanske för att detta avsnitt av boken är ganska "händelselöst" ur en kameras synvinkel.

Förutom mina plus och minus finns det ett långt avsnitt som jag inte riktigt vet vart jag ska placera det. Det gör mig konfunderad;
Carlisle dör. Jasper dör. Seth dör. Leah dör. Caius, Marcus och Aro dör.
I Alice's framtidsvisioner. Innan jag förstod att det var hennes visioner blev jag självklart oerhört upprörd eftersom det inte ens finns en fight i filmen. Jag satt med höjt ögonbryn under hela sekvensen. MEN! När jag förstod att det de visade var vad som kunde hända vid ett visst beslut från Volturis sida tyckte jag att filmmakarna var oerhört finurliga eftersom den halvan av boken egentligen är ganska, än en gång, "händelselös ur kamerans vinkel". Så jag har inte bestämt mig på vad jag tycker här än. Jag tror att jag tycker att det är bra.

Efter bion drog jag och Camilla en sväng till Bishops för att snacka vidare och ta en öl. Fin stämning! Nu är jag hemma och ska bestämma mig för om jag ska sova direkt eller se en film! HEJJJ

Jag har så mycket i huvudet och det är så svårt att kunna rensa och göra prioriteringar just nu. Mitt relativt organiserade kaos är på väg att formas till ett kaos som drabbats av en tropisk storm.
Känner mig mer eller mindre hjärndöd när sinnena jag känner att jag behöver börjar stänga av till fördel för sinnena som slåss om att få mig att göra oansvariga saker.

Längtar verkligen så sjukt, sjukt mycket efter att börja jobba och börja skriva på ett nytt kapitel. I dagsläget känns det knappt som att jag är kvar i Umeå, utan snarare nerflyttad till Gotland och mitt nya hem.

Allting känns så konstigt.

Idag är det precis nio veckor kvar till examen.
Känns rätt sjukt. Eller jättesjukt snarare. Har jag lärt mig vad jag behöver?!

Idag hade vi PPU (utvecklingssamtal) och vi pratade om våra styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Det var en intressant förmiddag! Dessutom fick vi tillbaka anteckningarna från våra tidigare PPU-samtal, bland annat från termin ett. vad mycket som har hänt och vad mycket som inte har hänt!! Helt fascinerande.

Jag vet inte riktigt vad jag tänker. Det är så mycket och så lite så jag blir alldeles förvirrad. Jag börjar i alla fall jobba vecka 7. Så fint! Jag ska tillbaka till saknade kollegor och ungdomar och det käns fantastiskt!!

Nu måste jag springa till tvätten och ta ut fredagsmiddagen ur ugnen! HEJ!

Note to self: boken bör köpas. Välskriven och lättläst litteratur som till och med, hör och häpna, framkallade ett skratt:

"Du går i terapi för att få hjälp med ett problem, men istället för att hitta lösningar får du som extra bonus kännedom om olösta infantila konflikter hos psykoanalytikern, beteendestörningar hos beteendeterapeuten och insikt i att du blivit triangulerad av din mor om du hamnar hos en terapeut som är intresserad av det flergenerationella perspektivet."

Det känns bara som att ingenting skulle vara mer sant? Fan vad vi gräver jämt och ständigt.

Inatt när jag icke sov (läste ut en bok istället) började jag tänka på varför jag verkligen envisas med att ligga vaken i timmar, få fyra timmar sömn och sedan vandra till skolan som en jäkla zombie (ordval för att hänga med i samhällsintressena).

Jag tror att jag kom på i alla fall några del av vad det är som får mig att skaffa dessa vanor.

För det första blir jag som trollbunden när jag läser, ser på serier, gör saker jag tycker är intressant. Jag har faktiskt uppriktigt svårt med att sluta och undrar alltid "men vad händer nuuuuu dåååååå??!?!" med en jobbigt nyfiken röst.
På riktigt, jag såg en Twilight-film på TV och var bara tvungen att få se hur de behandlat resten av böckerna under filmatiseringen. Kan tillägga att jag inte gillar Twilight. Särskilt inte filmerna. 

För det andra, som jag kom på inatt, tror jag att det handlar om att natten är den enda tiden på dygnet jag bara har ett enda ansvar; att sova. Under dagen ska det ringas, pluggas, motioneras, tvättas, diskas, man ska laga mat, betala räkningar och en hel drös med andra måsten. 
Jag tror helt enkelt att det är mitt jag (överjaget snarare kanske) som säger "nu får du, du kan ändå inte ringa det där samtalet mitt i natten". 

Även om jag gör precis samma sak under en hel dag är det under nätterna jag kan känna att det faktiskt är okej. Det finns inga andra måsten. Jag kan ju inte direkt ge mig ut och springa klockan tre på natten. Det är ju puckat. 

Dock tror jag att enda lösningen på mitt problem är att jag tar tag i alla mina måsten under dagen för att slippa tänka på dem under nätterna. Och tydligen hoppas på att jag får lite kvällstid över till det jag tycker så mycket om att göra. Så vad gör vi nu? Sätter igång plugget och går och bokar en tvättid. 

 

HEJ