Att sova eller att icke sova
Inatt när jag icke sov (läste ut en bok istället) började jag tänka på varför jag verkligen envisas med att ligga vaken i timmar, få fyra timmar sömn och sedan vandra till skolan som en jäkla zombie (ordval för att hänga med i samhällsintressena).
Jag tror att jag kom på i alla fall några del av vad det är som får mig att skaffa dessa vanor.
För det första blir jag som trollbunden när jag läser, ser på serier, gör saker jag tycker är intressant. Jag har faktiskt uppriktigt svårt med att sluta och undrar alltid "men vad händer nuuuuu dåååååå??!?!" med en jobbigt nyfiken röst.
På riktigt, jag såg en Twilight-film på TV och var bara tvungen att få se hur de behandlat resten av böckerna under filmatiseringen. Kan tillägga att jag inte gillar Twilight. Särskilt inte filmerna.
För det andra, som jag kom på inatt, tror jag att det handlar om att natten är den enda tiden på dygnet jag bara har ett enda ansvar; att sova. Under dagen ska det ringas, pluggas, motioneras, tvättas, diskas, man ska laga mat, betala räkningar och en hel drös med andra måsten.
Jag tror helt enkelt att det är mitt jag (överjaget snarare kanske) som säger "nu får du, du kan ändå inte ringa det där samtalet mitt i natten".
Även om jag gör precis samma sak under en hel dag är det under nätterna jag kan känna att det faktiskt är okej. Det finns inga andra måsten. Jag kan ju inte direkt ge mig ut och springa klockan tre på natten. Det är ju puckat.
Dock tror jag att enda lösningen på mitt problem är att jag tar tag i alla mina måsten under dagen för att slippa tänka på dem under nätterna. Och tydligen hoppas på att jag får lite kvällstid över till det jag tycker så mycket om att göra. Så vad gör vi nu? Sätter igång plugget och går och bokar en tvättid.
HEJ
