...But it did
Ja, FUCK. Så är det. Jag vill bara kunna ifrågasätta, sätta ner foten och pissa på dig.
Men det är ju förhelvete omöjligt. Och jag fattar inte ens varför.
Jag har hela tiden vetat om det, men jag är som alltid för dum för att inte hoppa in i elden.
Jag förstår inte varför jag trodde på det, att efter varje gång jag sålt min jävla själ trodde
att jag verkligen skulle få någonting tillbaka. Någonting bra. Någonting jävla verkligt.
Men nej, självklart inte. Att du inte ens kan öppna käften och säga vad du vill.
Äntligen får jag åtminstone ett avslut.
Det värsta är att jag visste, men jag trodde det var annorlunda, att jag var annorlunda. Men det trodde väl de andra också?
Det går mellan att försöka gråta och försöka sluta göra det. Jag förstår inte varför det är jobbigt, varför det gör så sjukt ont. Men det fucking gör det, och jag kan ändå inte sluta hoppas att nästa sms är från dig.
Kommentarer
Trackback
