Jag har haft en hemsk dag idag. Eller den hade varit helt okej om inte världen hade varit en bitch och motarbetat ALLT.
Jag gick upp vid FEM. Hade INGET pålägg hemma. Drack inget kaffe. På vägen till bussen säger min iPod att den inte har några batterier. Busshelvetet har bytt namn så jag såg ut som en förvirrad idiot på resecentum. Väl framme på jobbet anser världen dessutom att diarre-patienter är en UTMÄRKT FUCKING IDÉ för en person med total bajsfobi. Ungefär en halvtimma in på mitt skift inser vi att jag har fått ett felaktigt schema och egentligen skulle jobbat kväll. Tack. Det innebär inget mindre än att jag får ta en B-TUR. Alltså jobba mellan 7 & 21. Med en halvtimmas rast. Mer tack. Jag orkar inte minnas allt som gick helfel på jobbet. Men det var en del. Jag kan bara tala om att bajsfobi inte är ett kanonbra val om man ska ha mitt jobb. Bajs på golvet (tackar min kollega något galet för att jag inte behövde ta hand om det. Men okej. Nu kommer det som gjorde min dag väldigt upprörande. Jag höll på att kräkas på en patient. Jag skulle torka. Diarré. Det är ingen big deal för andra. Men för mig är det hemskt. Jag höll verkligen på att kräkas. Jag kunde inte vara kvar i rummet och när jag gjorde det höll jag på att börja gråta. Fuck it. Jag mår fortfarande illa och kunde knappt sluta duscha innan. Jag klarar inte av det. Men jag måste klara av det i tre veckor.

Slutade jobba, fick vänta 45 min på bussen som skulle ta mig tillbaka till Nässjö. I Nässjö går jag självklart till närmsta dörren som leder in till resecentrum, men SJÄLVKLART vill inte den öppna sig. När jag kommer runt och går in fungerar självklart inte heller rulltrappan. (Ja, förihelvete, jag är trött och lat). På gångvägen mot mamma och pappas hus verkar mina nycklar dessutom spårlöst försvunna. Men dom hittade jag och det var väl det bästa som hände idag. Jag är inte bitter.


och sen så är månen lite mer än halv.