Kväll!
Ni vet väl hur det kan kännas?
Att vara i mitten av ett rum.
Center of the occasion.
Men aldrig bli sedd.
Jag är så tragiskt ensam.
Men på något sätt trivs jag i det.
Nu när jag har MCR vid min sida.
Råkade sätta upp fyra affischer.
Så är jag aldrig mer ensam.
Vänner kommer och går, men musiken stannar alltid.
Fan vad jag låter deppig! Men nu är jag själv tills folk besöker min våffelkyrka!
Kommentarer
Amanda
Jag vill besöka din våffelkyrka :D <3
Louise
du kommer aldrig vara ensam så länge som du är min vän gumman <3 du betyder så sjukt mycket för mig ska du veta, love you hun <3
em
puss
Trackback
