Jag har fått umgås med fint Nässjöfolk, jobbat och bara haft det så himla bra.

Jag har fått träffa CAJSA. Ett år sedan. Att se min kaktusknullande favorit kändes lite sjukt. Och sjukt bra. Dessutom vet jag att vi snart ses igen och att vi då har många fina sommardagar framför oss och ett fett Peace and Love. För det är nämligen bestämt nu. Jag ska på PL. För jag har tagit ledigt från jobbet.

Mitt FAVORITJOBB. Jag längtar bara tillbaka dit hela tiden, och så ska det faktiskt vara. Jag längtar tillbaka till alla fantastiska kids och den underbara personalen. ÅÅÅÅH, det känns så bra.

Igår, även att det var sent och jag skulle upp tidigt idag jävlades jag med min sömn för att åka till IVAN för att träffa världens bästa män plus några gosiga brudar. Att få kramas med Denniset, Robban, Lillpung... Jag saknar er varje dag. <3

Så ja, jag har haft en bra resa, och de sista två dagarna har varit helt sjukt bra. I onsdags var det jobb och efter det hänga med Cajs och Flu ute i Donnemilen. Bästabästa. Alla minnen vi har tillsammans är så sjuka. I sommar har vi planerat en moppetur till Donnemilen för gamla tiders skull.

Igår var det jobb och mina gosepojkar.

Jag vill inte åka, men jag vill åka. Jag saknar mitt folk i Övik och jag kommer sakna mitt folk i Nässjö mer än någonsin. Men jag vet att jag kommer tillbaka om en månad. Och jag vet att juni blir en SJUKT bra månad men SSK-examen, studentbal, student, bröllop, fina människor och Peace and Love.

Nu måste jag bara få reda på vart jag ska praktisera samt hur min juridiktenta gick. Fast då kommer jag nog inte kunna leva, för hur kan man ha det så bra? 
Som sagt, en gladare Lina entrar Övik ikväll, med en skål dessutom.

PUSS

Bli färdig socionom

Åka till kanada

Skaffa fina tattueringar

Gå på Pride

Bli riktigt kär

Lära mig spela gitarr

Flytta till Stockholm

Hoppa fallskärm (kan man skippa flyget?) och bungyjump

Testa wakeboard

Bli riktigt grym på snow- och skateboard

Mitt underbara kusinbarn och min fantastiska kusin. <3

Jag saknar ihjäl mig efter dig. Men du finns inte mer.

Saxat från Jessan: 
Och helt ärligt, tjejjer måste ha någon form av genetisk felprogrammering?
Jag menar 90% av tjejjers deppighet handlar om att vi har gjort något dumt, känner oss feta eller har ekonomiska problem.
Och VAD gör tjejjer när de deppar? Dricker alkohol, äter glass eller shoppar.
Genialiskt. Verkligen.

I onsdags hade vi tjejjoursutbildning. Förutom kvinnan som håller i utbildningen varje vecka var ännu en ny kvinna där. Jag minns inte riktigt vad hon hette, men JESUS, det var inte min kind of woman. Hon uttryckte sig så pass professionellt att hon kallade en läkare för polack-idiot. Min respekts kurva gick från helt okej ner till att fuuuullständigt försvinna. Ja, vissa läkare är piss. Men sitter man som "professionell" och håller i en utbildning och kallar en läkare för det? Jag blev arg. Så efteråt konfronterade vi henne med liiiiiite åsikter. Det var skönt. Få ur sig lite liksom.

Gud vad dåligt jag skriver idag.

Dock kunde vår irritation inte riktigt lägga sig där, så jag och Emma satt uppe halva natten och fixade affischer och grejer som vi ska slänga upp pronto. Asnice faktiskt.

Även i torsdags fanns det några irritationer i luften, så jag och Emma började diskutera om vi skulle jävlas lite med grabbarna som skulle komma och hälsa på på fredagen. Säga att det var första april. Tills vi insåg det underbara; DET ÄR FÖRSTA APRIL IMORN!

Så natten spenderades på flashback forum där vi letade sköna spratt, youtube blev även en del i det hela. När fredagen väl kom hade vi inte riktigt hunnit fixa allt vi skulle, men vi hade lite ordnat för dem i alla fall. 
Dessutom skaffade jag ett förhållande. Alexander, 35 år, gift men i skilsmässa samt lokalkändis i Övik.

Mamma var glad för min skull och Pontus blev arg och orolig. 
Jag och Emma hade jätteroligt!

Erik fick duscha i rött vatten med blå tvål. Hägglund drack blå mjölk och hela fredagkvällen hördes "vafaaaan" följt av ett lurigt " APRIL APRIL!!". Hihi.

Helgen har varit bra. Kul att träffa grabbarna, dricka gott vin och ha det bra en stund.

Nu ska jag återgå till plugget! Hejjjjj

Jag känner att jag orkar inte längre. Jag orkar inte hålla upp och hålla ihop. Långt ifrån. Det kändes som att det var längesen jag tappade mig själv någonstans längs vägen. Jag kan inte längre hålla i alla trådar och se till att alla har det bra. För det finns inte någon energi kvar. Och jag vet att du läser det här, men nej, det är INTE riktat mot enbart dig, det finns så mycket mer förstår du. Men ja, en del är du, för hur mycket pain in the ass vi än kan vara på varandra så tycker jag att du är en fantastisk människa och jag skulle gå sönder om du försvann från mig. Jag är inte någon verbal kunglighet, men i skrift kan jag i alla fall få ut vad jag känner. Så snälla, älskade vän. Gör inget dumt. Det är du alldeles för bra för!

Och no matter what; jag finns alltid. Jag är inte en av dem som bara säger att de är det, och det vet du.

Det är mycket jobbigt och det är mycket huvudsnurr.

Jag måste översätta mitt CV till engelska, men VÅGAR JAG? Kanada i ett halvår känns både fantastiskt och fruktansvärt skrämmande. Särskilt just nu. För just nu är det mycket huvudsnurr.

Det som hjälper mig att stanna över ytan är som alltid mitt käraste MCR, skriva och att bara finnas bland människor jag tycker om. Så det är det jag gör nu.