Jo, det är vad rubriken säger. Jag kom för en stund sen hem från lokal där jag spenderat de senaste två timmarna med fina vänner.
Fan det här är en riktig sorg. Jag har precis packat ihop min näst sista resväska till Nässjö. Nästa resväska jag packar kommer vara överfull med mitt Umeå-liv. Jag hatar verkligen.
När jag flyttade från Nässjö var mitt största hopp en nystart och mitt mål var att jag skulle fixa en månad. Nu är jag här. Nästan tre och ett halvt år senare. Fan vad jag har utvecklats. Mina prioriteringar ser så annorlunda ut. Mitt liv är ett annat.
När jag fick möjligheten att flytta bort såg jag mitt nya kapitel i livet. På många sätt är jag på samma som tidigare, men på lika många sätt är jag en helt annan person.

Jag kommer sakna Norrland så fruktansvärt mycket. Hade jag fått min magiska önskning att fungera hade alla de som står mig nära bott i Norrland. Faaaaaan, då hade jag varit så nöjd.

Det är verkligen en sorg att flytta ifrån Norrland. Många av er kommer aldrig att förstå. När jag flyttade kunde jag för en gångs skull vara jag, utan fördomar och rykten i ryggen. Jag kunde vara en bland alla. Så, det är en stor sorg för mig att flytta. Och ni som träffar mig, försök förstå det. För det här suger mer än någonsin.
Även att jag i princip bara har en vän i Umeå så är det en sorg. För hur ensam jag än är här kommer jag alltid att känna mig mer hemma här än i Nässjö med hur många som helst kring mig.

Det här är än så länge den största sorgen i mitt liv.