Berg- och dalbana

Ja, livet just nu kan beskrivas som min bloggstatistik. Upp ena dagen och ner andra. Senaste veckan har varit lite deppig. Saker och ting har börjat komma över mig. Jag kommer inte att bo kvar i Norrland. Jag och alla mina finaste vänner kommer att leva i varsitt hörn av landet.
Så det är lite jobbigt. Men det är faktiskt inget konstigt med det.

Jag är bara så glad över att jag har så fina vänner. Det är ju därför det gör så ont! Hade jag inte haft mina hjärtan som ställer upp för mig och som verkligen har min rygg så hade allting varit både svårare och enklare.
Jag är så himla glad att jag har er. Tack för allt ni ger. HJÄRTA.

Imorgon kanske

Imorgon kanske.Då kanske det är dags. För två sekunder sen kändes nu rätt. Men nätterna är inte ett bra tillfälle för det.Imorgon kanske.

Spoiler-alert Breaking dawn pt. 2!

Jag tycker att det är roligt att låtsas vara filmkritiker, men för er som inte sett så kan det finnas spoilers!

Eftersom jag läst alla böcker och nu sett alla filmer tänkte jag ge en recension.
Film/bok 1-4.1: Svag tjej som behöver män för att överleva, en är vampyr, en är varulv. WOOOW.

Nej, det finns vissa delar jag gillar och vissa delar jag högst ogillar. We'll come to that.
Jag har alltså varit och sett nyaste och sista delen av Twilight-sagan, på bio för en gångs skull (förutom när Amanda tvingade mig att se första filmen två gånger på bio). Jag har inte riktigt kommit överens med mig själv om något riktigt betyg än, men jag tror att jag är inne på tre av fem. Faktiskt.

Vad talar då emot betyget?
1. Jag vet inte vem du är, men snälla, sluta framkalla ljud när vampyrerna visar sig i solskenet. Ja, det var skithäftigt när jag var sju och såg det i Disneyfilmer, men alltså. Nej. Sluta bara. Jättetöntigt. Glitter låter inte.
2. Som jag skrev har jag läst böckerna. Det finns alltid scener jag tycker missas i filmatiseringen, så ja. Det saknas viktiga scener för att ge ett bra helhetsintryck.
3. Bella's förmåga visas inte så mycket som den borde.
4. Den här är till alla som sett Harry Potter-filmerna, mer specifikt ni som sett halvblodsprinsen (film sex). Påminner inte Alec's förmåga OERHÖRT mycket om hur det ser ut när dödsätarna drar igenom stan och förstör Brockdale-bron?! Sjukt likt.

Vad talar för betyget?
1. Bella. I alla böcker samt filmer är det en tjej som är så beroende av starka män att hon inte kan överleva utan dem. Jag tycker det känns lite... bakåtsträvande. I senaste filmen, från och med att hon förvandlas till vampyr alltså, blir hon en starkare tjej och till och med skådespelerskan Kristen Stewert verkar ju kunna byta ansiktsuttryck.
2. I filmen finns en del humor, vilket jag gillar. Filmen är ingen komedi, men förmedlar ändå många skratt, särskilt till en början. Kanske för att detta avsnitt av boken är ganska "händelselöst" ur en kameras synvinkel.

Förutom mina plus och minus finns det ett långt avsnitt som jag inte riktigt vet vart jag ska placera det. Det gör mig konfunderad;
Carlisle dör. Jasper dör. Seth dör. Leah dör. Caius, Marcus och Aro dör.
I Alice's framtidsvisioner. Innan jag förstod att det var hennes visioner blev jag självklart oerhört upprörd eftersom det inte ens finns en fight i filmen. Jag satt med höjt ögonbryn under hela sekvensen. MEN! När jag förstod att det de visade var vad som kunde hända vid ett visst beslut från Volturis sida tyckte jag att filmmakarna var oerhört finurliga eftersom den halvan av boken egentligen är ganska, än en gång, "händelselös ur kamerans vinkel". Så jag har inte bestämt mig på vad jag tycker här än. Jag tror att jag tycker att det är bra.

Efter bion drog jag och Camilla en sväng till Bishops för att snacka vidare och ta en öl. Fin stämning! Nu är jag hemma och ska bestämma mig för om jag ska sova direkt eller se en film! HEJJJ

Oh, just my mind.

Jag har så mycket i huvudet och det är så svårt att kunna rensa och göra prioriteringar just nu. Mitt relativt organiserade kaos är på väg att formas till ett kaos som drabbats av en tropisk storm.
Känner mig mer eller mindre hjärndöd när sinnena jag känner att jag behöver börjar stänga av till fördel för sinnena som slåss om att få mig att göra oansvariga saker.

Längtar verkligen så sjukt, sjukt mycket efter att börja jobba och börja skriva på ett nytt kapitel. I dagsläget känns det knappt som att jag är kvar i Umeå, utan snarare nerflyttad till Gotland och mitt nya hem.

Allting känns så konstigt.

The final countdown

Idag är det precis nio veckor kvar till examen.
Känns rätt sjukt. Eller jättesjukt snarare. Har jag lärt mig vad jag behöver?!

Idag hade vi PPU (utvecklingssamtal) och vi pratade om våra styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Det var en intressant förmiddag! Dessutom fick vi tillbaka anteckningarna från våra tidigare PPU-samtal, bland annat från termin ett. vad mycket som har hänt och vad mycket som inte har hänt!! Helt fascinerande.

Jag vet inte riktigt vad jag tänker. Det är så mycket och så lite så jag blir alldeles förvirrad. Jag börjar i alla fall jobba vecka 7. Så fint! Jag ska tillbaka till saknade kollegor och ungdomar och det käns fantastiskt!!

Nu måste jag springa till tvätten och ta ut fredagsmiddagen ur ugnen! HEJ!

Familjen plus en

Note to self: boken bör köpas. Välskriven och lättläst litteratur som till och med, hör och häpna, framkallade ett skratt:

"Du går i terapi för att få hjälp med ett problem, men istället för att hitta lösningar får du som extra bonus kännedom om olösta infantila konflikter hos psykoanalytikern, beteendestörningar hos beteendeterapeuten och insikt i att du blivit triangulerad av din mor om du hamnar hos en terapeut som är intresserad av det flergenerationella perspektivet."

Det känns bara som att ingenting skulle vara mer sant? Fan vad vi gräver jämt och ständigt.

Bandy, bandy

De båda senaste dagarna har jag varit uppe och hängt lite i Nässjös nya bandyhall (Stinsen arena), rätt schysst faktiskt! Igår kollade jag och Sandra på en herrmatch och idag var jag uppe och kollade när damerna körde en träningsmatch mot P16. Sandra fick hänga första dammålet NÅGONSIN i den nya hallen, det är ju rätt coolt.

För övrigt blev jag mer sugen än någonsin att börja träna igen, så det blir nog att gå ut till förrådet i veckan och se vad jag kan plocka med mig upp till Umeå. Såg på skolan för någon vecka sen att de kör lite på kul någon gång i veckan, så nu är det dags! Världens bästa sport och världens bästa motionsform.
Mina fötter kommer vilja döda mig efter att knappt ha åkt skridskor de senaste fyra åren... Men det blir fint!

Nu är det en vecka kvar i smålandet innan jag åker norrut igen, så jag ska försöka hinna göra saker jag inte gör hemma. Typ baka bröd. Ska bli kul!

Nu ska jag kolla på Williams lista och sova. Pus & Kranium

Att plugga

Hejjj!
Jag har suttit hela dagen och varit på väg att plugga, det har gått sådär! Har i alla fall fått lite gammalt smink och sån skit rensat!

Veckan består av konstant plugg, så det känns ju halvtråkigt, men det är ju inte så mycket folk uppe just nu så det är helt okej! Dessutom verkar åtminstone två av tre uppgifter väldigt intressanta och kul att göra så det blir nog bra. Sen avslutas ju veckan med Camillas inflyttningsfest också.

Gud vilket tråkigt inlägg. Ville bara skjuta upp plugget några sekunder till. HEJDÅ!

Under construction

Fipplar just nu med sidan! Så vet ni varför det kan se skumt ut!

Att fixa sin blogg

HEJ!
Vet ni vad?
Jag funderar på att faktiskt börja bli lite mer seriös på blöggen! Det låter väl kul? Eftersom att alla har skittråkiga liv och definitivt vill gå in och läsa om mitt!

Problemet då, jag är urkass på att trixa med HTML och sånt och skulle vilja fixa till helvetet innan jag börjar använda den igen, den är ju så satans emo.

VI FÅR VÄL SE VAD JAG HITTAR PÅ! Nu ska jag iväg och handla så jag kan göra gomat och myskväll!

Vita kränkta män

Sitter och läser diskussioner och ser på bilder upplagda av vita kränkta män, vilket väcker MYCKET i mig.
1. Varför är folk alltid konstant seriösa utan att kunna upptäcka sarkasm?
2. Kan vi snälla bojkotta "hen" nyss? Det enda som är positivt med ordet är att man kan skämta om det.
3. Hur rasistiskt är det inte att vara vit?
4. Varför är feminister så överpretentiösa och arga på männen? Jag är kvinna och jag gillar män. Är det okej? (Jag vet att Emma är feminist och att hon inte är som alla andra, men fortfarande, kan vi inte bara sluta upp med att hata lite grann?
5. Tycker fortfarande det är förjävligt att Sveriges folk knappt får hissa flaggan längre, det är ju bara en symbol för landet, inte vilket folk som är bäst! I många andra länder är flaggan ens stolthet, här betyder det rasism. Gött.
6. Kan vi få ha skolavslutningen i kyrkan?! Jag är inte troende själv, men det är tradition. Hela mitt liv har skolavslutningarna hållits i Nässjö gamla kyrka som är superfin den tiden på året. Dessutom funderar jag verkligen på hur det kan komma att ändras nu, mina kusiner som är Jehovas vittnen fick aldrig vara med på varken skolavslutning, julspel, lucia eller något annat eftersom de inte kunde vara i svenska kyrkans lokaler. Varför förändra saker nu om vi inte kunde göra det då?

Sverige är ett land byggt på rädsla för konflikter, rädsla för vad andra ska tycka. Sverige är som en tonåring som försöker hitta sig själv.

Tips från coachen #1

Mina kära vänner, ovänner och bekanta. Jag inser nu att jag inte varit särskilt givmild i den här fruktansvärt välanvända bloggen. Ni har inte fått ta del av min oerhörda briljans, utan mest fått höra en massa emo-tjafs om mitt liv. Så kan vi ju inte ha det. Därmed introducerar jag er till ett nytt kapitel i mitt liv och snart även erat: Tips från coachen. Nu tänker ni, mina förträffliga läsare av antalet noll att "det indikerar ju att hon skulle vara vår coach". Det stämmer helt enkelt. Det är dags att starta den nya eran där jag kommer att coacha er genom livets svårigheter. Om någon läser Jessans blogg på moore.se kommer ni nog tycka att jag har kapat henne lite, och ja, det har jag. Men om ni inte gör det måste ju även ni få ta del av några vettiga tips som kan hjälpa er. Jag menar inte att jag kapar hennes förträffliga, vitvinande briljans, men jag gör min insats för att ni ska få ett skäligt liv.

Slut på babblet, här kommer tipset och detta dedikerar jag till er damer där ute (kanske eftersom jag vet att mina huvudsakliga läsare är Amanda och Emma)!

Situation: ensam tjej att gå hem en sen kväll alternativt natt.

Vad ska ni göra? Gå runt där som räddharar och vänta på att bli överfallna eller angripna? NEJ!

Jag måste säga att tipset fungerar lite sämre efter en utekväll när ni ranglar hem i era stillettklackar i en alldeles för kort partyblåsa. Då borde ni ta en taxi. Även om ni är skitpanka. Annars är ni dumma i huvudet. Använd hjärnan liksom. Lätt offer. Shit.

Om ni nu vet att ni kommer gå hem själva ganska sent på kvällen är det bra att välja en cool outfit. En tuff outfit. Ikväll satsade jag personligen på jeans, keps, och en jeans/skinnjacka.

Det gäller att se ut att vara sjukt mycket mer awesome än din anfallare! Ha lite gung i steget, se lite THUG (skulle uppskatta förklaring av det ordet för övrigt, vet inte riktigt vad det innebär, men det låter tungt) ut helt enkelt!
Med en luva på har jag dessutom hört att övergreppsrisken faktiskt minskar (ingen referens, sorry UmU).

Nu då, till själva grejen. Vi har gått igenom klädsel och gångstil. Nu kommer det viktigaste, attityden. Allvarligt talat, om du själv var en våldtäktman, skulle du hoppa på en brud som kollar sig över axeln varannat steg och ser allmänt skraj och liten ut eller skulle du hoppa på någon som ser ut att vilja mörda dig?
Jag hade valt att överfalla det första alternativet, jag är ingen våldtäktsman (svårt) men jag vet hur de tänker.

Dra på en skön låt, gärna något hårt och brutalt (saknas detta i din musikspelare kan du sätta igång din jävla Eric Saade och hoppas på det bästa. Eller låtsas att du lyssnar på något coolare). Känn dig in i låten, låt musiken styra dig, pumpa upp dig. Se jävligt biffig ut helt enkelt. Ingen går på en biff (vetenskapligt bevisat då det aldrig hänt mig).

När du nu ser ball ut, går ballt, har en ball attityd är du fit for fight. Knyt ena näven lite lätt, se lite mordisk ut när du möter någon. Om du känner dig iakttagen kan du även göra några coola boxningsslag i luften (OBSOBS, om personen som ser dig INTE tänker våldta/mörda dig kan det hända att de ringer psykakuten).

Om du nu följer mina råd är du så gott som räddad från angripare på mörka cykelbanor. Skulle det TROTS detta hända, eller om du nu var så puckad att vingla hem i klackarna, GLÖM INTE ATT DU HAR KNYTNÄVAR SAMT KNÄN. Män har en svag punkt förstår ni. Deras pungkulor, får du in en bra träff på dessa händer det dessutom ofta att de lägger sig ner och då kan du sticka stilletten i ögat på dom och springa. Bra va?

livet

SHIT vad jag är överpeppad just nu alltså. Det känns som att jag ska bubbla sönder!! Har så sjukt mycket att se fram emot och dessutom är uppsatsen klar, efter några kommentarer från handledaren.
För övrigt så ringde jag min bovärd idag, jag vet ju att ni mina fiiiina läsare är mina kompisar så ni har ju troligtvis läst på fesen hur katastrofalt mitt rum var när jag flyttade in på ped.gränd (känns som att förkortningen passar mig bra). Igår såg jag att bovärden skulle dra av 400 spänn för att det var så jävligt. 400 SPÄNN?!?!?! Så jag ringde, lät jävligt badass, hade gjort research innan och hört med en städfirma vad de skulle ta, vilket var 1700:-. Så jag bahhh; yooo dude, ge mig mer cäääsh len.
Det sa jag inte. Men nästan. Drog dessutom snyfthistorian om kissfläckar och djur/hö/damm-allergi. Han lät nästan lite ledsen för min skull, så han skulle höra av sig med ett nytt förslag. Känns skönt!
Nästa vecka och framåt kommer bli fint. Övik, förhoppningsvis gaddning, Sundsvall, Uppsala, Maskinen och Märsta. ROLLIN'! Och eftersom jag skaffat en trevlig grupp att skriva hemtentan med verkar det som att jag kan åka ner till Nässjö typ i slutet av maj så jag får några dagar hemma innan jag börjar jobba på finaste Hassela. HUR FINT ÄR INTE LIVET!?!?!?!?!?

Uppsatseeeeeeeeeen

Sanningen är att jag nästan är gråtfärdig, så jävla skönt. Nu ska jag ta en promenad i snöyran och hitta ett ATG-ombud!!

Välkommen till mitt liv.

Du får tro tro tro vad du vill vill vill men jag tror tror tror du vill in in in in i mitt liv till vilket pris som helst så välkommen till mitt liv, välkommen till mitt liv.
Äh, jag är så sat-trött på uppsatsen nu. Men strukturen börjar visa sig. Ska nog gå in och boka biljetter till maskinen så jag har något att se fram emot!

Pluggis

Jag hade något jättevettigt (?) att skriva för ungefär tio sekunder sen, men jag är ju en ganska förvirrad själ så det försvann.
Jag har i alla fall suttit och klippt isär ungefär 200 koder nu den senaste timmen, två senaste kanske? Ingen koll. Har pluggat satan hela dagen känns det som. Förutom när jag tog en paus och såg lite Narnia. Prins Caspian är en av de filmerna jag bör se i total ensamhet. Dels för att jag älskar Liam Neesons röst och blir rörd av ungefär allt, dels för att jag har en (nästan) hemlig crush på William Moseley samt för att jag kan alla repliker i filmen och definitivt måste säga dom högt.
Idag har jag dessutom hittat en till anledning till varför jag inte tycker om att bo på nedersta våningen. Jag satt och lyssnade lite på maskinen och började lite oförsiktigt dansa (vifta hysteriskt med armarna) när jag satt på fesen. Man har total insyn i mitt rum från ganska vältrafikerade gångvägar. Jag hade inte persiennerna nere... Jag måste bli en normal människa.
Förövrigt har jag rubbat min dygnsrytm totalt för typ 183e gången i år. Det hjälper nog inte så mycket att jag håller mig vaken med koffein på dagarna och sitter vaken av koffeinabs hela nätterna. Som sagt, jag måste bli en normal människa.
Hejdå!

Glad påsk och uppsatsskrivande

Hej alla glada!

Jag vet inte, egentligen borde jag vara alldeles för less på datorn för att skriva här, det är jag nog egentligen också, men jag skriver ändå!
Idag har jag suttit framför den här uppvikbara saken ungefär hela dagen, jag har haft två timmars matpaus fram tills ungefär nu. Andra saker jag gjort idag har varit flytta om i bokhyllan och sytt fast ett par knappar på en skjorta. Det är inte likt mig att vara så effektiv under en dag.


Men det har väl helt enkelt med min värdelösa framförhållning att göra, jag har gjort så mycket annat (fast vad?! typ jobbat, flyttat och hängt med Cajs) under tiden jag borde hållt på mer med uppsatsen, så nu sitter jag här och försöker gömma min stress bakom massor av böcker. Det är fint!


Lite synd dock att alla mina klasskamrater med tusen gånger bättre framförhållning spenderar påsken på respektive hemort med respektive familj. Jag har ju ingen att bolla med här uppe! Bollplank är definitivt något jag behöver just nu. Vet knappt vad jag gör känns det som. Men det går framåt i alla fall.


Sjukt tråkigt inlägg för övrigt, men jag vet faktiskt inte vad som är roligare i mitt liv just nu. JO, JAG VET!!!

Jag flyttade ju till Ålidhem i måndags, till ett litet korrisrum. Det finns sju rum här och jag har träffat en person. EN PERSON?!?!?! Var gömmer de sig? Jag tycker att jag är i köket heeeela tiden och hämtar grejer, fyller på vatten, diskar och andra saker som man gör i ett kök, men det verkar vara helt dött här?

Fortsättning på detta mysterium följer!


På tal om mysterium har jag förresten hört att mysteriet på Greveholm ska bli ny julkalender? Den ska jag se i så fall.


Nu babblar jag bara. HEJDÅ!

Umeå Open

Finfinfinfinfinfint!!!!!!!!
Jag kan inte släppa hur bra min kväll varit. Forever alone på Umeå Open, men med två riktigt bra band som gjort min kväll helt jävla asfantastisk. Jag tackar, bockar, niger & vadsomhelstar Slagsmålsklubben och Maskinen. Kan samtidigt säga att jag känner samma inför Den svenska björnstammen som jag såg igår.
TACK UMEÅ OPEN FÖR EN JÄVLA FIN FESTIVAL!
Det måste va' på liv och död, det måste kännas i ditt hjärta på riktigt. För om jag tar i för löst har jag förlorat allt imorgon bitti.

nattfilosofi

Ligger och filosoferar över livet lite såhär på kvällskvisten. Istället för att ha allt i skallen är det ju lika bra att skriva ner det!

Att fundera över livet ger mycket. Det ger frågor, svar, bidrar till reflektioner och visioner.
Att ställa frågor till sig själv kan vara  både lätt och svårt. Vilken klänning ska jag ha imorgon? Var är jag om tio år?
För att vara ärlig är jag mer stressad över vilken klänning jag ska ha på mig än över var jag är om tio år.
Vissa frågor ger enkla svar, vissa ger jobbiga svar, vissa ger inga svar.

(Allting låter alltid bättre i mitt huvud, när jag skriver det blir det bara ett konstigt virrvarr tydligen.)

Jag är nog ett konstigt virrvarr. Det snurrar mycket här inne.
Det är nyttigt att tänka på saker som är jobbiga, men jag tror inte det är nyttigt att övertänka det jobbiga. Spring inte i uppförsbacken två gånger.

Jag vet inte varför jag fortsätter skriva. Det är rätt tomt här inne just nu. Dessutom vet jag att alla mina genialiska tankar kommer tillbaka så fort jag har postat det här inlägget och lagt bort datorn.

Nu och då

Tanken med just nu och den här kvällen var inte att jag skulle hamna här. Tanken var att jag skulle plugga, men det finns det tid för i natt. Jag var helt enkelt bara tvungen att skriva av mig.
Just i stunden när jag läst igenom alla anteckningar från diverse praktikantmöten väcktes tankar och minnen. Saker vi pratat om som gör mig påmind om hur det var då. Tiden då jag inte kunde uppskatta varken mitt eget liv, människorna i det eller mig själv. Det var en tung tid.
Jag tänker en del på det i arbetet med mina ungdomar också. De vandrar i en stor jävla öken, precis som jag vandrade i mitt stora jävla mörker. Det är ingenting jag önskar någon. Den värsta känslan i det där jävla mörkret är ju att det är så tryggt. Det är så fruktansvärt lätt att få trygghet i en negativ känsla. Jag ville ju inte bli glad. Jag mådde bra i att må dåligt. Jag var livrädd att må bra, vara glad, känna kärlek, göra något bra. I mörkret finns inte så mycket. Misslyckanden hann jag knappt med, för jag var så upptagen av må dåligt. Så att vara livrädd för att må bra handlade väl inte om att just må bra, utan snarare om rädslan att känna glädje och sedan möta misslyckanden som ledde mig ner i min avgrund igen.
Jag upplevde inte att det var som jobbigast att må dåligt. Resan till att må dåligt och resan från att må dåligt, det är det som är det verkligt skrämmande. Förändring har en tendens att vara det ibland.
"Eftersom varje människa uppfattar världen på sitt sätt är vi beroende av att ta del av andras perspektiv."
RSS 2.0