Långa nätter kan vara långa. Den här lär inte ta slut.

Haft en bra kväll och allt, men ibland är det i huvet
det inte kan ta slut. Trots allt bra finns det fortfarande
dåligt. Det finns elaka känslor. Dom som borde vara
utraderade. Det finns saknader som man inte kan rå
på. Det finns för mycket vilja men för lite ork.

Elaka känslor kan innebära känslor för personer som
man inte borde ha känslor för. Eller om det bara är
saknaden av att ha någon nära, fast ändå långt bort.
Du var alltid så jävla långt bort. Men i mig. Gå gå gå.
I'm starting to think you like to see me broken.

Saknaden för en vän som alltid fanns där. Villkorslöst
med en massa villkor. En vänskap över telefon som
var så stark att till och med jag kunde hålla telefonen
nära örat så länge för att det skulle vara oss. Aldrig
mer än ett samtal bort. En snabbuppringning. Som det
bästa av godnatt. Alldeles för sent. Vad det än handlade
om så fanns du alltid, alltid. Nu är du.. bara borta. Vi
finns inte. Soulmates. Vi. Du. Jag. Min vän. Den bästa.


Jag orkar inte ens tänka på vem fan som läser vad eller
vem som tycker vad om vad. Det här är jag. Skrattar i
ena sekunden, är nedbruten i nästa. Deal with it.