Trots att jag är hemma kan jag inte rå för att må förjävligt vissa stunder.
Halva dagarna går jag och ler över att jag äntligen är hemma. Hemköp, Olles, lägenheten, Korrisen, skolan. Allt. Men andra stunder känns allt överjävligt och jag vill bara dra täcket över huvudet. Varför kan jag inte bara bestämma mig för en känsla? Bra, dåligt. Fine. Bara jag vet vad jag mår. För det här suger musten ur mig. Vara glad flrsta sekunden och ledsen nästa. Det är inte min stil att berätta hemligheter heller. Ingenting om någon annan, men nu finns det någon som vet för mycket om mig. Fan. TÄCKE ÖVER HUVUD TACK