Ååååååh, låt mig bara komma hem till Övik typ igår. :( Jag har ingen aning om hur allt kommer kännas, om det blir bättre eller sämre. Men jag vet att jag kommer ha mina käraste runt mig. Att vara ute på resande fot så här är verkligen sjukt roligt, jag har fått se och göra så mycket i sommar. Men det tar fan på mig också. Jag känner mig helt trasig när jag inte får vara nära människorna jag behöver mest i hela världen. Jag kommer förmodligen gråta sönder av lycka att få se alla och veta att de finns nära mig igen. Eller, ja, nästan alla...

Sämst är dock att jag bara blir i Övik en vecka, en och en halv kanske. Sedan  far jag mot Stockholm, Örebro, Rom och kanske Stockholm igen. Alla stoppen kommer absolut vara kanon, kanske inte första stoppet i Stock, men resten. Men jag hatar att inte få vara nära mina bästa.


Jag saknar er något så fruktansvärt och kunde nog inte ha mer hemlängtan än nu. Jag vill att allt ska vara som vanligt, vara som Övik. Jag vet att saker förändras och det suger.

Hej