Dag 7

Dag 7 - Min bästa vän
Oj... Den här var svår! Jag har ju så många som ligger väldigt nära hjärtat. Så jag byter ut det till:

Dag 7 - Mina bästa vänner
Det känns ju inte helt okej att börja lista folk här, men däremot kan jag tala om vad mina bästa vänner har för kvalitéer! Om du någon gång försöker kvala dig in alltså. Vi kan börja från början.

Vissa av mina vänner har jag känt fruktansvärt länge. Faktiskt så pass länge som arton år. Det är ju helt sjukt. Det jag tycker är viktigast hos en bästa vän och som alla mina bästa vänner är (okej, nu lät det som att jag har typ 50 BFFs. Det stämmer inte. Men hm... jag ljuger nog inte om jag säger att jag har tio. Men hur skulle jag kunna ha bara en när jag känner så många bra personer?), det är att de är ärliga. Mot mig och mot varandra och mot sig själva och mot alla andra. Jag vet att i vissa situationer är det inte hållbart att tala klar sanning, de med föräldrar vet nog vad jag pratar om. Men att kunna vara ärlig mot sig själv och veta varför det inte alltid går att vara ärlig mot andra, ja, då är du i alla fall ärlig mot någon. Nu pratar vi inte om att vara oärlig och ljuga för sin egen vinning, utan snarare om att skydda de man älskar.

Dessutom MÅSTE jag kunna ha kul med mina bästa vänner. Ni vet, man har ju bekanta, kompisar, vänner och bästa vänner. Bästa vänner ska man kunna skratta med, prata seriöst med, vara HELKNÄPP med (det är viktigt för mig, för det händer ibland) och man ska bara kunna vaaaaaaa och ha det bra. Utan att egentligen göra något.
Jag måste veta att mina bästa vänner finns för mig i alla situationer. Och det vet jag att de gör.
Även den bästa vännen som jag inte träffat sen i april för att hon befinner sig i utlandet och lever sin dröm, och den andra bästa vännen som jag inte heller träffat sen dess. Jag vet att de finns. Det har de alltid gjort.

Jag ställer ju inte bara krav på mina bästa vänner, utan för att jag ska se mig själv som en bra vän måste jag själv uppfylla alla kriterier också. Jag försöker alltid, men ibland är det svårt. Jag är världens sämsta på att plocka upp telefonen och ringa någon jag saknar även om jag tänker på personen hela tiden (kaaaaan ha nåt med telefonfobin att göra).

Ja, en bästa vän ska nog vara lite som det här inlägget. Seriöst, knäppt och ärligt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0