Sommarlovet kommer närmre med stormsteg. De flesta tycker att det blir underbart med ledighet och att få åka tillbaka till sina hemorter och umgås med sina nära och kära.
Det enda jag känner är ångest. Varje dag som kommer närmare vet jag är en dag närmre förändring och det vill jag inte ha just nu. Jag mår så bra nu! Jag vill inte att det ska försvinna.
Jag kommer sakna ihjäl mig efter alla mina fina här uppe och jag kommer få sakna Nässjö-borna med eftersom jag knappt kommer hålla till där. Och sen? Är allt ett stort blurr.

Stanna tiden några veckor till, snälla?