Det här är ett citat som är starkt relaterat med min uppsats och taget ur en SOU-rapport från 2003.

"Förut skadade jag mig själv på alla möjliga och omöjliga sätt.
De ärr som jag tillfogat mig själv under årens lopp kommer
aldrig att försvinna...
När jag tänker tillbaka på den tiden när jag skadade mig själv
som mest, så har jag blandade känslor.
Jag kan delvis förstå varför jag gjorde som jag gjorde- jag visste
inget annat sätt! Mest känner jag ändå ledsamhet för alla sår jag
gett mig själv! Jag är ledsen för att jag inte såg någon annan
lösning eller vågade söka efter andra lösningar!"
(Ur SOU 2003:127, Bilaga 6, Självskador och självmord bland barn och unga)


Citatet sätter jag ut här ENBART för att få en del idioter till folk att förstå att människor inte skär sig för att få uppmärksamhet eller för att folk ska tycka synd om dem. Varför skulle en människa skada sig själv för att få bekräftelse? För att de mår skit. Inget annat än skit.
Sanningen är att jag tycker synd om de trångsynta jävla människorna som tycker att självmord och självskadebeteende är själviskt. Det är inte schysst mot omvärlden, nej. Men en person som inte ser en annan utväg har ingen annan väg att gå. Ett skärsår på kroppen sätter sig inte bara där synligt för alla. Det sätter sig så mycket längre in och även om det bleknar på utsidan är det lika rött och blödande på insidan som dagen det sattes på utsidan.

Det är bara något alla borde tänka på.