Smile like you mean it

Det gör jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaag.
Känner mig ungefär helt knäpp, helt patetisk och helt... glad. Det känns lite konstigt. Inte att känna mig glad, men att känna allt jag känner nu! Jag börjar få någon slags ordning på mitt liv. Jag skrev "igen" men kände mig ganska tvungen att ta bort det. Det är faktiskt första gången någonsin jag känner att jag har en viss självdiciplin (okej, inte just nu när jag sitter uppe och egentligen borde sova, men...ja!) och jag känner att jag faktiskt gör något vettigt med mitt liv. Jag har helt enkelt börkat ta tag i andra saker än att festa. Och faktiskt till och med dragit ner på festandet.

Jag har världsbästa vänner som jag värdesätter över allt.

I'm out!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0