Jag vet inte om det är tröttheten som spökar eller om det kanske är alla gågna mil i Rom eller om min kropp bara känner för att strejka just nu. Knäna och allt annat i min kropp håller just nu på att sprängas av smärta. Imorn ska jag lägga i mina sulor i mina nya Converse. Två veckor är inte direkt någon bra idé att vara utan sul-magin som håller mina knän hyfsat hela. Hm... Leta Tradolan, jaaaaaa-a.



Från och med nu säger jag upp mig från allt som har med hjärtan att göra. Nästan allt. Eller mest dig.
En tredjedel av den jag var for hem, för en är krossad, en är din. Men nu säger jag upp mig. Aldrig mer.