För det mesta brukar jag ganska ständigt hata min lägenhet. Hur elementet aldrig kan fungera som det ska, hur det blir stökigt på två sekunder när jag lever på 24 kvadrat och hur dålig isoleringen är i förnstrena vilket gör att jag hör ALLT ljud utanför.
Men dagar som den här, när jag sedan klockan elva idag på morgonen bara legat och myst med Harry och en strålande sol som skiner in genom fönstret med snötäckta hus och, glimtar av havet och väldiga berg (typ i alla fall) kan jag faktiskt inte klaga det minsta på mitt läge. För läget på lägenheten, det tycker jag om.

Jag svamlar, måste äta något! Håller på att koka den fina pastan jag fick av Fludi som jag inte velat öppna, men med tanke på att pasta inte heller håller för evigt ska jag göra det nu!