Jag har precis varit och tagit avsked av älsklingsbögen min, sagt hejdå till Emma och Micke 2. För någon timma sen var Camilla här och gav mig en hejdåkram. I onsdags sa jag hejdå till min käraste, finaste vitvara plus de finfina killarna Valle, Robin, Jonas och Erik. Dessutom var det examen för sjukskösterkorna som blev färdiga och lämnade staden. I tisdags hade vi klassmiddag där jag sa hejdå till hela min fantastiska klass.

Ja, jag känner mig tung i hjärtat just nu.

Jag håller på att packa ihop min fruktansvärda skolåda som jag i princip avskytt under de senaste två åren. Även det känns som en stor sorg. Allt som varit mitt LIV. Jag vet att jag upprepar från förr inlägget, men det är faktiskt jättejobbigt... Motivationen att ta hand om mitt kaos försvann tillsammans med mina vänner. Men det är bara att göra det. För imorgon klockan 11.35 påbörjar jag min resa mot Nässjö och ett annat liv. Jobb och plugg i sommar, praktik i höst. Det känns så bra men så dåligt. Jag har världens separationsångest.

Men det positiva jag kan se i all min tragik är att när jag lämnade Örnsköldsvik för ett år sedan var mitt liv mycket sämre, mycket fattigare. Allt jag lärt mig och all den utveckling jag gått igenom det här året är ofantligt. Och sen alla vänner jag hunnit skaffa. Jag värdesätter er så högt och jag vet att om vi vill kommer vi att ses igen!

Några av mina fina har jag redan planerat in sommaren med och några kommer jag att hälsa på i höst. Men höst är så fruktansvärt långt fram.

Ni har mitt hjärta!