Idag har humöret svingat fram och tillbaka hela dagen. Eller egentligen har det nog hållt på sådär ett väldigt långt tag. Glad, ledsen, patetisk, melodramatisk. Hur är man om man är överdrivet patetisk?

Jag har ju hört ordet melodramatisk mer än en gång, men aldrig tänk på innebörden. Överdrivet patetisk, haha. Men det är faktiskt så jag känner mig!! Riktigt jävla melodramatisk. Det är väl därför jag postat ungefär hundra inlägg de senaste dagarna. Överdrivet överdriven också kanske? Att umgås med min drama queen gör mig till en diva, divor är dramatiska. Och jag är en melodramatiskt, dramatisk diva.

Men det var inte det tänkvärda! Jag var bara tvungen att babbla lite. Det blir så tyst ibland!

Men nu kommer det, ännu en känsla jag har ;

"Att hålla känslor av sorg, smärta och vrede under kontroll innebär att mindre kraft återstår för att klara av det dagliga livet."

Det är sant och jag känner igen mig, det jag inte vet är vad som gör mig sån här. Men jag är ändå glad, bara jag omges av alla mina finaste människor som är helt fantastiska.

Mano kanske? Det här inlägget känns lite så i alla fall.

Nu ska jag återgå till min skitbra(iga) bok!