Jag sover i ett hav av flyttlådor och funderingar.

Vad ska med i sommar? Vad behöver jag i höst? Vad ska magasineras? Kommer magasineringen lösa sig? Kommer det vara råttor som gnager sönder mina saker? Får jag praktiken? Har jag klarat tentan? KOMMER JAG PALLA?

Det slog mig nyss. Eller det har väl slagit mig tidigare, men inte så här hårt. Människor jag träffar varje dag kommer jag inte att se på åtta månader. Åtta månader. Det är sjukt. Jag kommer verkligen att sakna er. Varenda en. Och alla andra vänner jag hunnit få här... ÅH, det är sjukt.

Och jag kommer aldrig mer att gå på Umeå Universitet, Campus Örnsköldsvik. Aldrig mer. Inte efter imorgon när jag har min sista skoldag. Det är också sjukt. Min allra sista skoldag i Övik.

Måste vara vaken och pigg imorgon, för då träffar jag min framtida man.